Vår man i Ukraina?

När en svensk major färdas med den ena sidans officerare i ett land som står på randen till ett inbördeskrig framställs det av vår utrikesminister och i medierna som om majoren skulle ha befunnit sig på ett observationsuppdrag av OSSE.

Detta trots att det redan på dagen för kidnappningen redogjordes av OSSE att denna militära övervakningsenhet inte var utsänd av OSSE och att detta inte var deras uppdrag. Dessa uppgifter gick ut i ett officiellt twittermeddelande från OSSE: https://twitter.com/OSCE/statuses/459747578297716736 och i österrikiska statliga ORF kunde man man på kvällen höra Claus Neukirch, vice ordförande för OSSE:s krishantering: http://tvthek.orf.at/program/ZIB-24/1225/ZIB-24/7837001/Gespraech-mit-Claus-Neukirch-von-der-OSZE/7837005
”Detta är inte vårt uppdrag och därför har vi inte heller gjort någon riskbedömning av uppdraget, helt enkelt för att vi inte är ansvariga för operationen.”

Det är till och med så att den svenska försvarsmakten från och med första dagen klargör för hur detta ”militära uppdrag” i Ukraina har uppkommit och hur det formellt åtnjöts legitimitet samt vem som ledde uppdraget samt på vems inbjudan uppdraget hade kommit till stånd:

”Teamet, bestående av åtta personer, är en militär verifikationsgrupp i enlighet med det så kallade Wiendokumentet. Teamet har tysk ledning och är inbjudet av Ukraina.”

http://www.forsvarsmakten.se/sv/aktuellt/2014/04/svensk-officer-i-bortforda-osse-teamet/

I meddelandet talas det visserligen om ett ”observationsteam” men aldrig om att detta är några OSSE-observatörer eller om att uppdraget skulle sortera under OSSE.

Vid den här tidpunkten kunde naturligtvis medierna ha ställt sig frågan om vad en svensk major gör i Ukraina omgiven av idel Natoofficerare på ett uppdrag som initierats av den självutnämnda regeringen Ukraina och leds av den tyska armén och dessutom i de östra delarna där den Ukrainska armén någon vecka tidigare försökt inleda militära angrepp på separatisterna i öst.

Senare har det visat sig att den tyske officerare som ledde den militära underättelseoperationen var samme man som några dagar tidigare hade varit med och utbildat de militära styrkor som skulle gå till angrepp på de proryska separtisterna i de östra delarna av landet. I en intervju med SPD:s Rainer Arnold, medlem av den tyska riksdagen och försvarsutskottet frågar intervjuaren Marcel Joppa:

-En av de tillfångatagna är den tyske översten Axel Schneider. För några dagar sedan var sysselsatt med att utbilda och inspektera de trupper som som skulle skickas för att slå ned upproret i öst. Hur kommer det sig att just den officeren utses till att inspektera de proryska separatisterna i Ukraina?

-Han har inget inspektionsuppdrag hos de proryska separatisterna. Han har ett inspektionsuppdrag för de stridande ukrainska trupperna, enligt Wiendokumentet.
http://german.ruvr.ru/2014_04_28/Was-macht-die-Bundeswehr-im-Osten-der-Ukraine-0990/

I den tyska riksdagen har ”militärinspektionsoperationen” dryftas som en möjlig spionoperation, vilket de proryska separtisterna också har kallat den för. Ledaren för vänsterpartiet i försvarsutskottet, Alexander S. Neu frågade sig: ”Varför är missionen i just i de östra delarna av Ukraina? Separtisternas spionanklagelser kan åtminstone inte lätt avfärdas” http://german.ruvr.ru/2014_04_28/Was-macht-die-Bundeswehr-im-Osten-der-Ukraine-0990/

I och med uppdragets tvivelaktighet och de farhågor som uppdraget väcker om att svenska arméns och landets utrikesminister och regering med detta uppdrag riskerar att dra in Sverige som allierad med Nato i en stormaktskonflikt och därmed riskerar landets neutralitet och alliansfrihet är det inte så konstigt att medierna i Sverige och Carl Bildt i vanlig växelverkan har trumpetat ut att detta skulle handla om ett legitimt ”OSSE-uppdrag” och konsekvent talat om tillfångatagna ”OSSE-observatörer” och detta trots att det från första dagen stod klart att detta inte var något OSSE-uppdrag.

Så frågorna kvarstår.
Vad gjorde den tyska armén i Ukraina?
Vilket uppdarg hade vår man i Ukraina?
Vill svenska regeringen äventyra landets neutralitets- och alliansfrihetspolitik?

Det senaste beslutet att öppna det svenska luftrummet för Natos stridsledningsflyg kan tala för att vi har en regering som just nu genom hemliga operationer och sitt agerande visar sitt förakt för den svenska folkviljans nej till Nato och driver en anslutningskampanj.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/rysk-ovning-mot-sverige-blev-en-vackarklocka_3479102.svd?sidan=6