Finansmarknadernas olidliga lätthet

 I Aftonbladet den 9 maj 2010 säger Anders Borg: ”Det är alldeles självklart att svenska skattebetalare och andra skattebetalare inte ska betala för att greker väljer att gå i pension vid 40-årsåldern. Det är fullständigt oacceptabelt. Vi måste få beslut och utfästelser för att de länder som är grovt vanskötta får bättre ordning på sin ekonomi.”

Borgs uppfattning om grekernas pensionsvanor har vederlagts gång på gång sedan 2010. http://www.svd.se/naringsliv/har-ar-landerna-dar-folk-jobbar-langst_6845703.svd
http://www.etc.se/blogg/hur-mycket-jobbar-en-grekisk-arbetare-egentligen Varifrån detta  vid den tiden vitt spridda påstående hade sin upprinnelse, är svårare att säga. Bilden av Grekland som ett ekonomiskt vanskött land har genom åren dock behållit sin livskraft. Speciellt bland tyskar diskuteras fortfarande om skattebetalarna skall vara med och betala för att grekerna har slarvat med sin ekonomi. Lite ironiskt kan tyckas, för tyska medborgare och politiker hade kunnat tillgodogöra sig ett klokare perspektiv redan i januari 2010 då det tyska Handelsblatt (Tysklands största finanstidning) publicerar en artikel med titeln: De verkliga orsakerna bakom Greklands tragedi – Die wahren Ursachen der griechischen Tragödie http://www.handelsblatt.com/politik/oekonomie/nachrichten/ezb-studie-die-wahren-ursachen-der-griechischen-tragoedie/3356102.html I artikeln läser jag om ett dokument  utgivet av den Europeiska centralbanken: The Janus-Headed Salvation. Rapporten visar att det som framförallt har skapat Greklands svårigheter är finanskrisen och i synnerhet Lehman Brothers konkurs. Rapportförfattarna hävdar att Grekland efter Irland, var det land som drabbades hårdast av den amerikanska storbankens konkurs. De båda ECB-ekonomerna Jakob Ejsing und Wolfgang Lemke undersökte främst förhållandet mellan staternas och bankernas kreditvärdighet. Bankernas och finanshusens kreditvärdighet kunde säkerställas genom överförandet av statliga medel till den privata sektorn. I samma takt som marknadernas kreditvärdighet steg, pga av de statliga överföringen från det allmäna till det privata kapitalet, sjönk marknadernas förtroende för staternas kreditvärdighet. Tacken för att staterna räddade bankerna och marknadsaktörerna  kom alltså  i form av krav om skyhöga räntor på lån som marknaderna nu kom att kräva från de stater som i själva verket hade räddat dem. Detta tilltag fick även vår finansminister i sina klarare stunder hävda att finansaktörerna var en hänsynslös vargflock. http://www.fokus.se/2010/05/vargflocken-som-retar-eu/
http://www.svd.se/naringsliv/grekisk-kollaps-guld-for-gamarna_6860419.svd Egentligen kunde vargflocken istället för att ge sig på Grekland, utsatt vilket land som helst för spekulationsattacker, för det fanns gott om andra  byten. Det var inget särskilt med Grekland.http://www.euronews.com/2011/07/12/italy-next-euro-zone-victim/I en artikel i Wall Street journal 30/4 -2010 läser jag: ”Den springande punkten i den grekiska krisen är att den inte bara handlar om grekerna. Över hela världen är de offentliga finanserna mycket bekymmersamma. De länder som står i kö till krisklubben är Irland, Italien, Portugal, och Spanien. Dessa länder är mer betydelsefulla för världsekonomin än Grekland. Ännu mer alarmerande är Storbritanniens skulder. Oroande är också Japans offentliga ekonomi. Mest oroande av all skuldsättning är USA:s både privata och offentliga skulder, speciellt om man räknar in de som uppkommer för  framtida åtaganden som social välfärd och Medicare.”

Den internationella finanskrisen orsakades av oförsvarligt ansvarslösa privata långivare och inte av för tidiga pensionsavgångar eller vanskötta offentliga finanser. http://www.theguardian.com/film/2011/feb/17/inside-job-financial-crisis-bankers-verdicts Chefen för FN:s Unactad,  Heiner Flassbeck, skriver tillsammans med Sonia Boffa i artikeln: The unbearable lightness of financial markets:

”Samma marknadsaktörer som har räddats av staternas offentliga ekonomier, kräver nu riskpremier av sina välgörare för att sin tur låna ut till dem.”

Men varför låter staterna då sig utpressas av privat ägda finansaktörer som genom sitt handlande till och med sätter hela EU:s existens på spel? Förmodligen finns det ett internationellt spel som bara hitintills delvis har avslöjats och som nationella politiker inte vill presentera för sina folk. (Förklaringar finns i denna tyska dokumentär som b.la. har sänts på NRKhttps://www.youtube.com/watch?v=Zt5avk8ZXEk.) Tyska och franska storbanker hade fordringar på Grekland. Samtidigt var Grekland ett land med stor statlig ekonomi och många offentligt anställda. Amerikanska investerare kunde pressa Grekland på höga räntor som de vet att den Europeiska centralbanken i sin tur kommer att betala genom räddningspaketen. Sist men inte minst kan de nyliberala krafterna i EU och IMF till sist tvinga Grekerna att sälja ut stora delar av sina statligt ägda företag och egendomar till privata investerare och låta grekerna skära ordentligt i offentlig välfärd. En politik som kanske är lönsam för privata ockrare som skall köpa näringar i Grekland och för företag som kan få tag på arbetskraft till extrapriser men för det grekiska folket och för EU som en sammanhållet gemensamt socialt projekt är den en katastrof. http://www.reuters.com/article/2013/08/29/us-eurozone-greece-privatisation-idUSBRE97S0EJ20130829