Liberation synar den franska statens våld mot gula västarna. Inrikesministern förnekar.
I ett antal artiklar mellan 17–18 januari undersöker Liberation våldet mot Gula västarna och försöker komma till klarhet med hur spridda allvarliga skador är hos demonstranterna och hos polisen.
Polismyndigheten och staten kommunicerar inte skadorna och gör inga distinktioner mellan allvarliga skador och ringa. Myndigheterna har delgett att det finns 1000 skadade poliser sedan demonstrationernas början och 1700 skador bland demonstranterna. Vilka poliser som kan anses ha fått allvarliga skador finns ingen information om och myndigheterna har inte svarat på Liberations förfrågningar. En polis påstås fått synen skadad med hot om nedsatt syn av en ”ström med nötter” mot honom men frågan om polisen idag fortsatt är skadad vägrar myndigheterna att svara på. En annan polis råkade spränga en granat inne i polisbilen och skadade sin hand allvarligt. Polisens skador anges aldrig specifikt utan beskrivs bara i antal dagar av sjukhusvistelse. Mer noggrann information vägrar myndigheterna att förmedla, inte ens efter Libérations förfrågningar. Sammanfattningsvis skriver Liberation att skadorna på poliser som omnämns i press bara beskrivs i antal dagar i sjukhusvistelser och tidningsartiklarna är summariska i beskrivningarna av vad slags skador polisen skall ha åsamkats.
Allvarligt skadade demonstranter
Bland demonstranterna har Liberation belagt 94 allvarligt skadade. Den metodologi som tidningen har använt är räknade amputerade kroppsdelar, organ som förlorat sina vitala funktioner, frakturer, fötter och ben med granatsplitter, allvarliga brännskador, öppna sår i huvudet. Liberation räknade inte blodsutgjutelse, inre eller yttre, ibland ovanligt stora eller batongslag eller skott från LBD, flash balls. Liberation beskriver vilka typer av allvarliga skador som åsamkats demonstranterna med några fall:
Frédéric Roy, 35 år (Gironde): ”All min hud var bränd. Jag blev amputerad vid handleden”
”Jag bor 35 kilometer från Bordeaux. Varje månad spenderar jag 200 euro bränsle för att åka till jobbet så därför blev jag en gul väst. Jag hade precis anlänt till Pey-Berland. Det fanns inget våld, men mycket snabbt föll jag till marken Jag skulle resa mig upp när jag såg den här granaten. Min första instinkt var att jag trodde att den skulle explodera i mitt ansikte. Jag förstod … Jag var träffad… Jag amputerades vid handleden….
Antoine, 26 (Paris): ”Mina händer var blöta av blod. Jag kunde inte längre känna mitt ansikte”
”Jag var hemma. Det var åttonde december. Jag bor nära torget. Mellan marschen för klimatet och de gula västarna ville jag gå ut…Läkarna berättade för mig att mitt öga hade skadats. Jag vänjer mig att leva med ett öga.”
Franck, 44 (Meurthe-et-Moselle): ”Kulan träffade mig mot ögat och bröt min näsa”
”Det hände den första december vid foten av Triumfbågen i Paris. Jag var där för första gången, det var min första demonstration. Det här skrev jag på min gula väst: ”För mina barn och för mina föräldrar.”
”Den 1 december såg jag massor av tårgas runt mig, kvinnor som faller till marken, även äldre människor. Lyckligtvis hade jag en skidmask för att skydda mig själv … Det är svårt att fortsätta jobba i logistiken utan att kunna läsa etiketterna korrekt.”
”Det är inte normalt vad som hände, det är alltför många skadade.Men när jag tittar på mig själv i en spegel ser jag inte samma person längre med alla dessa ärr.”
”Idag skar de av mig huden och mitt barn har sagt : ” Pappa, jag är din andra hand. Nätterna är svåra. Det är hemskt att sova. Morfin är det enda som lugnar mig. Jag var väldigt händig … Idag är jag beroende av andra för minsta gest jag har en betydande förlust av lön: Hur bor man med 700 euro per månad? Jag har en inteckning. Jag försöker erbjuda lösningar men jag förlorar mitt jobb. Jag är arg. Jag känner mig hjälplös – även om gula västarna stöder mig. ”
Inrikesministeriet förnekar våldet
Det ökade uppmärksammade som polisens våld fått i franska medier de senaste dagarna inte bara i Liberation gör dock inrikesministern bedrövad. Han sade vid ett möte i Tomblaine:
”När jag hör några tjänstemän (..) ta parti för kravallmakarna i stället för säkerheten. När jag hör om en aldrig tidigare skådad och olaglig brutalitet är jag bedövad och detta är det mest artiga ordet jag hittade sade ministern under ett tal vid Tomblaine- räddningscentret (Meurthe-et-Moselle) nära Nancy, där han talade till de civila säkerhetsstyrkorna.”
Motstånd inom polisen mot våldet
I en av artiklarna delger dock Liberation att det inom polisen finns ett motstånd mot det våld som har använts mot demonstranterna. Poliser som uttalar sig anonymt för tidningen anser att det uppstått en situation där den vanliga polisen tycks underordnad BAC och att det är den speciella enheten BAC som är en specialpolis normalt utrustad för att bemöta tung kriminalitet som står för de allra flesta skottskadorna mot huvudet på demonstranterna med LBD 40-gevär. Liberation menar i en av artiklarna att myndigheterna är i total förnekelse av polisvåldet och citerar sociologen, Sebastian Roché, specialist i polisfrågor.” En fullständig förnekelse. ”Genom att upprepa våldsutnyttjandet är proportionerligt mot demonstranternas våld har inrikesministern avfärdat kritiken redan före avslutandet av de rättsliga utredningarna.
Källor:
https://www.liberation.fr/france/2019/01/17/violences-policieres-les-armes-du-deni_1703708
retrogradera 