All skönhet sanning är, all sanning skön, och det är allt som vi på jorden vet/ Recension- Christopher Priest -An American Story

Det är inte av en slump som Christopher Priest har låtit placera raderna från Keats Ode till en grekisk urna i sin nya roman.

Priests berättelse är något så kontroversiellt som ett skärskådande av händelserna vid 9/11 där den fiktiva berättelsen i skönlitteraturens form har möjliggjort för Priest att diskutera den officiella historien om 9/11.  Den berättelsen, den amerikanska historien [bokens titel och tema] är som en av romanfigurerna uttrycker inget man kan tro på: …”never forget the single reality: everything the authorities say about 9/11 is bullshit.”

Ben Matson är en vetenskapsjournalist vars flickvän dör i det plan som påståtts krascha in i Pentagon. Ben börjar efter en period av genomlevd sorg att tvivla på om han kan veta att flickvännen verkligen har dött i kraschen då den älskandes namn inte var med på passagerarlistan. Det gjordes inga positiva DNA-identifieringar. Det hittades försvinnande få påstådda vrakdelar. De data som släppts från de svarta lådorna indikerade att dörren till cockpit aldrig hade öppnats. Planets färdväg enligt svarta lådan visar att planet flög över Pentagon och att de svarta lådorna visar ett annat datum än 11 september  Denna information skapar sammantaget en gnagande oro hos Ben och utlöser sk kognitiv dissonans på grund av skillnaden mellan den officiella historien-planet kraschade i Pentagon- och de fakta som tycks peka på att det inte verkar rimligt att dra slutsatsen att ett plan har kraschat in i Pentagon. Eftersom Ben av naturliga skäl behöver visshet i om han skall tro på att hans kärlek är död eller hoppas på att han skall återse henne igen så dras han in i ett personligt sökande efter svar om vad som verkligen hände den dagen som sedan genom livet tar honom på en resa där alla människor han stöter på tycks ha liv som är märkta av eller relaterade till 9/11 och som han söker svar på samma fråga : Vad var det som verkligen hände? Romanen skiftar mellan före 9/11 och utspelar sig i framtiden vid tiden för presidentvalet 2024.

Christopher Priest har själv förklarat att han har skrivit en roman om kognitiv dissonans och att det sociologiska begreppet Thomasteoremet spelar en avgörande roll som tema. Trots att Priest i intervjuer och på sin hemsida har gjort klart att han skiljer på sanningsrörelsen som han respekterar och konspirationsteoretiker och att An American story har som tema att den officiella versionen av 9/11 inte är sann utan bara en historia [som inte möjligen kan vara sann] och att han tycker ordet ”truther” är en benämning som används för att avväpna vetenskapligt sunda argument från yrkesmänniskor så har de få recensioner av romanen som publicerats i The Guardian och The Spectator och i Le Point alla i princip lyckats undgå att berätta vad bokens ärende är. Trots positiva recensioner har recensenterna kastat in brasklappar. The Guardian använder t.ex. ordet Truther [som Priest finner nedsättande] ”Priest har inte förutsatt sig att göra en Truther av alla människor men han lägger fram väldigt goda argument för saken.” Och i The Spectator: ”Priest förklarar att han inte tror på konspirationsteori-tomtar.” Dessa recensioner blir således vilseledande och falsk varudeklaration. Boken är en uppgörelse med den officiella versionen av 9/11 och en appell till oss att kritiskt granska vad vi kan veta om verkligheten och på vilka grunder våra antaganden vilar. Som Priest skrev på sin hemsida i samband med publiceringen av romanen: It is not a part of conspiracy that I do believe in truth, and that one shall always listen to dissent.