Hoppa till innehåll

Macron i New Yorker – härföraren av den autistiska medelklassens extrema mitt

juli 12, 2019
dav

dav

”Att de som demonstrerat med gula västar är vanligt folk är rent bullshit”

I en avslöjande intervju i New Yorker den 24 juni framträder en trotsig och pånyttfött. självgod, självsäker och arrogant fransk president. De franska reaktionerna på intervjun är att presidenten är tillbaka i den stil som gjort honom omtalad som känslolös, tondöv och arrogant. ”Att de som demonstrerar med gula västarna är vanligt folk är rent bullshit” blir rubrik i flera framträdande tidningar och politiska veckotidningar i Frankrike. Det andra påståendet att ”Gula västarna är en rörelse som präglas av ett anmärkningsvärt våld blir rubrik i bl.a. Le Parsien. Det noteras att det mea culpa som presidenten tycktes framföra i Schweiz den 11 juni numer är som bortblåst. På frågan från journalisten i New Yorker om FN:s och EU-kritik av polisvåldet och repressionen svarar presidenten kvickt att ”ordningsmakten har haft göra med en rörelse präglad av en sällsynt våldsamhet och att det är märkligt att människor dels anklagar oss för släpphänthet och klagar över att demonstranter blir skadade i processen att upprätthålla ordningen.”

Att presidenten fortfarande håller fast vid sina uttalande i fallet Genviève Legay är också ett framträdande tema i fransk press. Den 23 mars gör en framryckande styrka kravallpoliser en rusning mot den 73-åriga kvinnliga demonstranten Genviève Legay  som faller på ett torg i Nice i en zon i centrala Nice där polisen har etablerat ett tillfälligt demonstrationsförbud. Att Genviève Legay hamnar på marken med skallfrakturer och brutna revben är enligt Macron och åklagaren i Nice en olycka. Ingen polis har varit i kontakt med kvinnan, så den officiella versionen. Redan initialt från de första bilderna av händelsen känns denna tolkning mycket märklig. Presidenten drog sig inte heller för att hälsa till Legay på sjukbädden: att sköra personer inte bör uppehålla sig på av staten förbjudna demonstrationszoner och att Legay kanske nu blivit mera vis och klokare av det som inträffade. I fransk media blir detta uttalande starkt kritiserat och presidentens kommentar analyseras som ännu en i raden av dennes s.k. misslyckade ”små fraser” som han har gjort sig ökänd för. Även till exempel The Guardian uppmärksammar Macrons blunder: ”Macron under fire for ‘patronising’ injured gilets jaunes protester. French president tells 73-year-old woman, whose skull was fractured, she is ‘fragile’.  I svensk media som mest har ekat Macronregeringens beskrivning av de gula västarna passerar följaktligen skandalen obemärkt.

I New Yorker får  Macron frågan om vad han  tänkte när han fällde kommentaren i mars.  ”Att gå i zonen som var förbjuden var galet. Hon skulle inte ut och handla. I dessa hårda tider för våra polismän skall hon inte vara där hon var. Det är sunt förnuft. Å ena sidan anklagar oss människor för att vara slapphänta, å ena sidan kallar de oss auktoritära när människor råkar bli skadade.”

Då skall man veta att när presidenten i New Yorker den 24 juni uttalar detta så har det uppdagats att en polis medvetet har knuffat den 73-åriga kvinnan. Detta framkom efter att Mediapart visat på filmer som visade detta. En polisman har också erkänt det medvetna knuffande men påstår sig trott ha fällt omkull en man. Åklagaren i Nice har ombetts förklara sina initiala uttalanden om att ingen kontakt mellan polis och kvinnan förekommit, vilket också ekades av Macron själv initialt.  Det har också avslöjats att den poliskommissarie som var operativ- och ordergivande chef vid tillfället var en vän med den polis som var satt på att utreda hur demonstranter hade skadats. Sist men inte minst har det framkommit att gendarmerna som tillsammans med kravallpolisen varit kommenderade i Nice vägrat lyda order och skrev i sin polisrapport att polisrusningen mot demonstranterna var ”oproportionerlig” och skedde mot en fredlig och ”lugn skara demonstranter”. När intervjun i New Yorker publiceras den 24 juni har ytterligare en demonstrationsakt av gula västarna genomförts den 22 juni, den 32: andra i ordningen. Som vid varje akt har videor publicerats med nya scener som uppenbarar polisvåld: ”En video blir viral. Polisman slår demonstrant med batong”.  En man med en hund i koppel i Bourdeaux grips, ett förlopp som är filmat och publiceras i Sud Oeust. En man i röd t-shirt med sin hund i koppel stöts med sköldar och tvingas ned på backen av polisstyrka och grips för ordningsstörande. Och på en parkeringsplats i Charleville-Mézière slängs en ensam man omsvärmad av en polisstyrka upp på motorhuven på en bil. David Corman, generalsekreterare för de Gröna i Frankrike [EELV] som fick 13,5% av rösterna i EU-valet citeras i Huffington Post i anslutning till händelsen i Marseille:

”Att tro att detta multiplicerande av orättfärdiga ingripanden kan fortsätta utan att de påverkar det sociala klimatet och den demokratiska hälsan i landet är ett fatalt misstag. Regeringen måste förstå att detta oproportionerliga våld skadar republiken.”

Macron , den franska inrikesministern och hela regeringen och den franska polisiära internutredningsmyndighten har fortsatt vad nu alltfler medier uppmärksammat som  mantraliknande förnekande av polisvåld och repression. Le Monde citerar presidenten den 8 mars i sin ”stora debatt” då han säger:

”Vi talar inte om ”repression” eller ”polisvåld”, dessa ord är oacceptabla för en rättsstat.”

Den franska Macronstatens argumentationslinje om att Frankrike är en rättsstat och därför förekommer inte polisvåld eller repression imponerade föga på FN:s högkommissarie Michelle Bachelet som i en rapport om polisvåld publicerad och rapporterad den 6 mars i år satte Frankrike på samma lista som Sudan och Haiti. I en kommentar till den franska statens hållning sade högkommissarien att den franska regeringen hellre borde lära sig att svara på frågor än att hålla fast vid tomt prat.

Redan i december förra året riktade franska Amnesty kritik om repression och polisvåld, detta har följts av EU och kritik från FN och så tidigt som i januari publicerar Le Monde en intervju med den i Frankrike kända och på polisvåld specialiserade frilansjournalisten David Dufresne : ”Vi nu befinner oss i ett tillstånd förnekelse av våldet från statens sida”.

Och i skrivandes stund har just Greta Thunberg fördömt den franska polisens våld då den i lördags ingrep mot en Extinctinon Rebellion-manifestation genom att gå omkring och avmätt spruta pepparsprej i ögonen på de passivt sittande demonstranterna och sedan släpa bort dem dragandes längs med backen. Våld som jämfört mot det som riktas mot gula västarna får anses som milt. Här är det inte fråga om människor som skjuts i ögonen, eller får händer bortsprängda av granater, eller slås i huvudet med batong.

Inrikesministern Castaner som av gula västarna kallas för ”diktatorn” har aldrig känt sig manad att ifrågasätta några av de bisarrt  våldsamma ingripandena mot gula västarna men känner trycket att beordra en utredning om varför polisen använder tårgas mot de passiva Extincion rebellion-aktivisterna men säger i en kommentar att detta var ”väldigt radikala” demonstranter (vad det nu skall betyda) och landets nuvarande miljöminister, som efterträtt den avhoppade mycket populära Hulot som lämnade regeringen då han ansåg att regeringen inte hade någon miljöpolitik, säger att han har sett bilderna och menar att polisen gjorde rätt. Frankrike verkar alltså slå in på den auktoritära linjen i sitt bemötande även av de demonstranter som reagerar på världens klimatkris. I en förklaring till det våldsamma ingripandet sägs det att polisen var tvungen att agera eftersom demonstranterna hindrade trafiken att cirkulera, vilket man kan tycka i sammanhanget är ett lustigt uttalande. Även om Macron och den franska regeringen inte utåt är lika lättsinnig som den moderate riksdagsledamoten Jan Ericson som enligt en artikel i Aftonbladet visar upp ett försvar för fullständig passivitet i åtgärder mot den globala uppvärmningen med motiveringen ”att det kostar en massa pengar” så har den franska regeringen under Macron exakt samma inställning i praktiken. Dagarna efter New Yorker-intervjun gått i tryck så publicerar statens, av Macron instiftade oberoende myndighet, Haut Conseil pour le climat, en rapport som konstaterar att Frankrike missar sina miljömål och att på långa vägar inte tillräckligt mycket görs för klimatet. En Odoxa-undersökning 25 juni visar att 78% av befolkningen menar att regeringen under Macron inte gör tillräckligt mycket för att värna deras livsmiljö. I en Opinionway-undersökning säger 72% att de vill att regeringen skall förklara nödläge för klimatet. Och 86% anser i Odoxa-undersökningen att de är oroade för miljön och klimatet. Macron själv anser dock att det viktiga är att gå vidare med sina sk. reformer för att öka tillväxt och sysselsättningen. Presidentens reformer i  akt 2 aviserad i juni består bl.a. försämringar i arbetslöshetsersättningen och försämringar av pensioner. Macron säger i New Yorker att om han skall ha någon framtid efter 2022 vid tiden för nästa val måste han vara ”effektiv med att vinna medelklassen”. Det mandat han nu regerar landet med är blott lägre än 20% av landets totala antal registrerade väljare, då mer än hälften av fransmännen inte röstade i parlamentsvalet 2017. Frankrikes vallagar kan på en sådan liten del av de röstberättigade skapa majoritet i parlamentet.  2022 kommer förmodligen Macron vara historia och förmodligen bryr han sig inte ett dugg om detta om att bli omvald. Macrons intresse för politik bottnar i att utföra de tjänster han gör åt de intressegrupper och affärsmän som skapat hans karriär. Vilka dessa människor är framgår tydligt i New Yorker-artikeln. En fråga som aldrig ställs i artikeln är vad Macrons politik har att erbjuda det stora flertalet fransmän som hatar hans politik – vad en man som Macron har att erbjuda ett folk som oroar sig för skenande sociala klyftor och skenande koldioxidutsläpp. Svaret hade blivit ingenting. Och ingenting måste säljas in som någonting. Härföraren av den autistiska medelklassens mitt kan inte visas upp naken. Han måste framställas som  ”progressiv” reformator som har möjlighet att vinna medelklassen för sitt nyliberala program. Även om Macron lyckas behålla den 20-30% starka autistiska medelklassen för ett sådant program så kan knappast en regering som förordar låt gå kapitalism lugna den större delen av folket att sitta still i båten när ojämlikheten fortsätter att skena och värmeböljorna och skogsbränderna blir allt envisare och vid nästa finanskrasch, vad skulle en sån regering ha för verktyg att laga samhället?  Autismen lever ännu en tid men den kommer inte ha någon framtid.

From → Uncategorized

Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: