”Vi har bestulit ungdomarna på deras framtid.” Die Zeit är tidningen som Sverige saknar

Om tidningar skall ha nåt existensberättigande i vår digitala samtid måste de vara initierade och de måste skildra problem som de är och försöka undersöka vad slags möjligheter som faktiskt ligger framför oss och vilka problemen är utan att lägga det nyliberala  rosaskimrande optimismfiltret över allting . Den tröttsamma svenska inympade feodala attityden att alla har möjligheter om de vill. Att om arbetssökande använder alla resurser rätt så kan alla blidka sina arbetsgivare med ett välskrivet CV.  Alternativt om alla bara kramar mössan tillräckligt hårt i hand så kommer allt lösa sig. En sådan attityd som svenska medier dagligen gör sig till språkrör för borde kunna ersättas av en analys och klarsyn som läsare finner när de läser die Zeit? 

Samhällsbygge i Sverige har ersatts med en religiös tro på individens ansvar och science-fictionartade förmåga att helst även som det numer verkar bli nödvändigt att kunna kunna bygga sig sitt eget hus skaffa sig sin egen anställning och själv driva upp sitt privata värde på arbetsmarknaden med kompromisslöst jävla anamma.Detta då bostadsbyggandet avstannat och arbetslösheten ligger på högre nivå än före finanskrisens inträde. I den svenska blåbrunrosa lydnadsoptimismen har det inte på länge funnits plats för kritiskt tänkande eller en syn på världen som går utanför provinstanken att Sverige är ett rättfärdigt bygge där alla har chansen om de sköter sig och gör rätt för sig.

Oavsett om vi nu lever i ett helt annat land än för 30 år sedan har det politiska etablissemanget fortsatt att hävda att nationen och ekonomin erbjuder möjligheter för alla. Detta har gällt fast vi som i USA, Frankrike, Storbritannien eller för den delen Spanien eller Grekland har en ekonomi som erbjuder allt mindre för allt fler människor. Framförallt är det en ekonomi som varken erbjuder arbeten eller bostäder till unga människor.

Hur skönt är det då inte att kunna blicka utanför ankdammen och läsa den tyska tidningen die Zeit.

I ett och samma nummer läser Retrogradera en rad med svenska mått mätt förbluffande artiklar. Den förre chefsreportern på NDR, Cristoph Lütgert skriver en lång artikel med rubriken: ”Vi är parasiterna”. Vi har inte sått men vi har skördat och bestulit våra ungdomar på deras framtid.

Artikeln handlar förstås om ungas situation i Tyskland och arbetstillfällenas och livschansernas försvinnande för en hel generation högre utbildade ungdomar.  Trots att ungdomarna är utbildade på en nivå som redaktören själv inte var i närheten av då han började sin enligt honom själv enkla och oproblematiska vandring mot toppen på NDR så förblir deras situation på arbetsmarknaden osäker och de lever på nåder år efter år. Från sin nu bekväma och enkla pensionärstillvaro förkunnar Lütgert att förut fick pensionärerna i Tyskland 60% av sin tidigare inkomst som numer kommer det landa på 40%

I en annan krönika skriver en författare på temat : ”Mina ekologiska bönor” ”Käffchen” hur hennes trygga medelklasstillvaro har fått sig en törn av den nu rådande situationen i Tyskland med tilltagande högerpopulism, otrygga materiella villkor för stora delar av befolkningen. Hon frågar sig. Hur skall hon med sitt ekologiska kaffe tillhörande en generation som i decennium bara lärt sig att hon skall kämpa för sig själv kunna lära sig kämpa för nåt som borde vara självklart-livschanser för alla.

I samma tidning frågar sig en insändarskribent arbetande på ett amerikanskt institut hur det kan komma sig att den tilltagande arbetslösheten och osäkerheten inte gynnar det socialdemokratiska partiet. Han besvarar detta med att SPD är ett parti som inte företräder prekariatet.

Vidare en kardinal i den katolska kyrkan som heter Keinhard Kardinal Marx, ja du läste rätt, säger att världen behöver en ny ekonomisk ordning och att den ”primitiva” kapitalismen som räknar kvantiteter aldrig kan ge verklig tillväxt som består av materiella föremål som kommer alla tillgodo.

Och när utblicken från Tyskland sker så är det från en annan utgångspunkt än i Sverige. I Tyskland kan man tänka sig att rapportera världen utan att alltid bära de antikommunistiska, antisocialistiska skygglapparna. Här i alla fall på die Zeit skriver man att avsättande av den kvinnliga presidenten Rouseff i Brasilien  är en kupp. Att den nya regeringen står nära militären. Att den utan folkligt stöd har börjat att rabiat attackera socialförsäkringssystemet, börjat upplösa minoriteters rättigheter, slopa miljöskydd och anslag till kultursektorn.

Die Zeit är i Tyskland en socialliberal tidning. Att den i jämförelse med svenska medier nästintill verkar vara en RAF-bulletin ger en klar fingervisning om hur den svenska medievärldens brunblårosa lydnadsoptimism har lagt beslag på debattörernas hjärnor. I det här landet har vi inga konflikter eller problem förutom de där flyktingarna då. Alla vita medelålders svenskar har ju jobb och får tillbaka på skatten eller hur? Det kan alla få bara de blir vita och medelålders…