Åtta procent av världens förmögenhet ligger i skatteparadis och de andra 92% har tillkommit med samma omoral

I en artikel i Die Zeit 9 november 2017 frågar sig tidningen vem som har makten: de rika eller världens stater? Frågeställningen går tillbaka på hänvisandet av den ekonomiska förskjutningen av makt från stater till enskilda  kapitalägares fördel.

• De fem största internetföretagen har ett värde på tre biljoner Euro, för vilket de kan köpa upp den tyska DAX-börsen tre gånger om
• De vinstrikaste 10% av de amerikanska företagen är åtta gånger mer profitaba än företag i mellanskiktet. Skillnaderna har fördubblats på 20 år.
• Apple har under en tid  betalt en bolagsskatt på 0,0005% till Irland
• Sedan 2010 har enligt Forbes antalet dollarmiljardärer fördubblats

Påvisandet av dessa koncentrationstendenser visar hur det alltmer blir lönsamt att vara en stor spelare i ekonomin. Världsekonomin går mot oligopol och monopolkoncentration där enstaka rika får alltmer makt och inflytande över politiken.

Artikeln i die Zeit är skriven mot bakgrund av de sk. avslöjandena som publicerats i  Paradispappren.  Artikeln har sin tyngdpunkt  mer i problemen med den sk. business as usual -ekonomin där den vanliga ekonomin och politiken numer är ett paradis för de rika.  De rikas makt har länge lämnats orörd av politiker och statens aktörer.

I Tyskland vek politikerna ned sig för bilindustrins fusk med dieselavgaser.  Politikerna  fruktar att  tyska arbetstillfällen kan gå om intet om  de  ställer för hårda krav på industrin, Norbert  Berthold ekonom i Würzburg menar att näringslivstoppar och superrika aktieägares intressen över hela världen  har företräde framför genomsnittsväljarnas. De rika är framgångsrika i sin lobbism för att konservera nuvarande förmögenhetsfördelning och lyckas effektivt lobba mot utjämning . Trumps kabinett är fullt av rika och så är även kongressen i USA. Förslag blir därmed  lagda för  skattesänkningar för de rika.

Die Zeit fastslår att staten skulle kunna beskatta de superrika hårt. Att den skulle kunna stycka upp enorma företag i små enheter. Att den skulle kunna upplösa de stora internetföretagens ansamling  av användarnas data som de använder till att monopolisera marknaden genom riktad reklam.  I artikeln påvisas att staten överallt kapitulerar för att inte stöta sig med kapitalet. Överallt tycks för mycket att stå på spel.

Tysklands politiker vill inte ställa för hårda krav på sin fuskande bilindustri. I USA sitter rika i Trumps kabinett och i kongressen och de levererar tillsammans en politik för de rika med sänkta skatter. Hårdare tag mot skatteparadis skulle hota existerande skatteparadis i Holland och i Irland så därför är europeiska stater rädda för ta tag i detta för att inte riskera enigheten i unionen.

I Dubai sker nåt som överträffar  problemen med sk. skatteparadis. Landet beskrivs närmast som en kriminell frizon där tex. vapenaffärer utan insyn kan göras och där skattesmitare kan köpa sig medborgarskap i länder mot gentjänsten att investera sina pengar i landet. Mot bakgrund av detta är debatten om skatteparadis förfelad tycks tidningen mena. Och hur är framgångsrik är  bekämpningen av skatteparadisen? För närvarande ligger fallen som klaras upp på 0,1 % i USA,  där ändå åklagare har bra medel att ta till i den juridiska processerna. När politikerna nu länge varken har velat eller har vågat  stöta sig med de rika så står  enda hoppet i Europa till  att mellanskikten i Europa förstår att de superrikas förmögenheter aldrig kommer att komma dem till del och att politikerna med hjälp av stöd av en omorienterad medelklass kan kräva tillbaka pengar till samhället från de superrika. Det är i alla fall ekonomen Jeffrey Sachs ståndpunkt.