Hoppa till innehåll

Svarade någonsin Carl Bildt på brevet från frun till den försvunne andrekaptenen på Estonia?

I den estniska dagstidningen Öhtuleht 9 december 2004 kan vi ta del av en historia om när frun till den försvunne andrekaptenen på Estonia lämnar ett brev till Carl Bildt med frågor om vad som har hänt hennes man och andra besättningsmän på Estonia. Sirje Piht frun till andre kaptenen på Estonia, Aarvo Piht ställer frågor till Bildt med anledning av att hon genom officiella svenska kanaler fått veta att hennes make , Avo Piht togs med på  räddningshelikoptern Q97 natten den 28 september och transporterades vid gott hälsotillstånd till Utö och  klockan 4.47 och sedan togs till Mariehamn med räddningshelikopter Y69. Brevet skrevs som en uppmaning till Bildt att agera innan Sirje Piht och anhöriga skulle föra saken till kännedom för världsopinionen.

Sirje Piht lämnade personligen över brevet till Carl Bildt den 13 oktober 2004 https://www.ohtuleht.ee/166716/sirje-piht-teab-estonial-kaduma-jaanud-abikaasa-paasemisteed

”I, our relatives, friends and acquaintances have watched with deep astonishment the disappearance of Avo Pihti and the other six Estonian companions today, in democratic countries. We are surprised by the ”official” (but not legitimate) position of the Estonian disaster investigation, which ignores the escape of the above-mentioned persons, closing its eyes to facts and testimonies, thus protecting the honor and dignity of its countries, ”reads in a threatening tone: participation and assistance in dismantling this Gordon knot before we raise the issue with the world public on charges of kidnapping a number individuals. ”

S

På Svenska Yle 27 oktober  https://svenska.yle.fi/artikel/2019/09/27/trycket-for-att-fa-i-gang-en-ny-estonia-undersokning-okar-i-estland-forst-nu

berättar fler personer om att de till och med sett Avo Piht levande

– Det var meningen att jag skulle jobba och att Tiina Müür skulle åka till Tyskland. Av någon anledning byttes våra arbetsuppgifter och nu är hon försvunnen, säger Martinson.

Tiina Müürs namn fanns på de första listorna på överlevanden. Där fanns också kapten Avo Pihts namn, men båda flyttades senare till listan på omkomna.

Martinson var familjebekant med Piht och kände redan på hotellrummet i Rostock igenom honom på nyhetsbilder från Utö.

Piht och Müür hör alltså till de ökända passagerare som sägs ha överlevt för att sedan ha försvunnit spårlöst.

dav

Yle och SVT filmade när överlevande från Estonia kom i land och registrerades. Videomaterial spreds med nyhetsbyråerna runt om i världen. Fem överlevanden har sagt att de såg kapten Avo Piht, och hans namn fanns en stund på listorna över överlevande. Bild: Yle

– Jag vet vad jag såg. Bilderna finns dessutom i arkiven och jag är helt säker på att det inte bara är någon som liknade honom. De får säga vad de vill.

Under årens lopp har tillräckligt mycket information om förlisningen för 25 år sedan kommit fram som kunde ifrågasätta den officiella haverirapporten.

Åtminstone tillräckligt mycket för att berättiga en ny olycksundersökning, enligt en växande andel av ester.

”Ända tills nu har jag varit tyst”

– Sanningen börjar så småningom komma fram, säger Martinson. Nu har allt fler av oss börjat tala öppet om vad vi såg. Jag har varit tyst i alla år, men nu vill jag berätta.

Martinson säger att Estland år 1994 bara var ett ”virrvarr” där de flesta på sovjetisk manér helst höll sina funderingar för sig själva.

– De flesta som jobbade på Estonia var yngre än jag, bara ungefär tjugo år gamla eller lite mer. De hade livet framför sig och i Estland på den tiden stack man inte ut hakan så lätt.

År 2004 avslöjade Sveriges Television att det svenska försvaret använde Estonia för transporter av hemlig utrustning, vilket bevisar att den ursprungliga haverirapporten inte berättar hela sanningen.

– Sanningen finns där nere i färjan, säger Martinson. Det är dit vi borde fara. Gravfriden är inte viktig för oss överlevande och anhöriga till offren. Vi vill veta vad som hände.

Om Estland, Sverige och Finland säger att det handlar om kostnader behöver de inte oroa sig, tillägger han, det finns privata finansiärer som gärna dyker ner till färjan.

Initialt meddelade internationella medier att Avo Piht hade överlevt

I New York Times 1994  berättas det att Avo Piht överlevde :https://www.nytimes.com/1994/10/01/world/investigators-cite-bow-door-in-estonian-ferry-s-sinking.html  berättas det att Avo Piht överlevde

Among the survivors was one of the ferry’s two captains, Aavo Piht, an Estonian. The authorities said that after some confusion regarding his whereabouts, he had been found in Finland and that he had spoken to investigators. They said they had no information about what Mr. Piht had told the investigators.

Mr. Piht was not in command during the voyage but is believed to have been on the bridge. The other captain, Arvo Andresson, who is also Estonian, is believed to have gone down with the ship.

Och i Independent den andra oktober kan vi läsa att man till och med väntar att få höra av Avo Piht om varför Estonia gick under. Så svarade Carl Bildt någonsin på brevet från Arvo Pihts fru? Och vad är förklaringen på att anhöriga anklagar den svenska staten för att ha bortfört deras anhöriga. Vari ligger missförstånden? 2019 på Svenska Yle framställs detta som en olöst gåta. Här är originaltexten från independent från andra oktober 1994: https://www.independent.co.uk/news/world/vanishing-captain-holds-key-to-riddle-of-disaster-1440250.html

”Experts have now pinpointed the wreck of the Estonia, lying in waters some 80 metres (40 fathoms) deep off the coast of Finland. Still unsolved, though, is the riddle of the ‘phantom captain’. What happened to Avo Piht?

Does he lie at the bottom of the Baltic Sea, the dark but honourable fate colleagues in Tallinn insist is most likely, or has he become a Baltic Lord Jim, somehow saved from the sinking ship and now on the run from authorities and his own conscience? Convinced that Mr Piht is alive are his wife, Sirye, son Egon and close friends, now gathered at the family flat in the suburbs of Tallinn to await what they consider an imminent phonecall. ‘We think, we know he is still living,’ said Elve Vailmar. ‘This is not the first time he has gone away for a long time. We are used to it. All we can do is wait.’ She said television pictures had clearly shown his face.

The sombre face and exemplary record belong to Avo Piht, 39 years old, 19 years at sea and, just possibly, the one man still alive who could tell exactly what happened soon after midnight on Tuesday night aboard the Estonia.”

Länk

Estonia- Nationens intresse

Efter att retrogradera följt och tidigare rapporterat om den uppmärksammade D-play-dokumentären- Estonia fyndet som ändrar allt- och sajten denna gång publicerat en engelsk och en tysk version av vår artikel har retrogradera fortsatt att följa debatten om Estonia nationellt och internationellt och har nu redaktionen läst kapitlet Estonia i Lars Borgnäs bok Nationens intresse 2011, Norsteds, s. 97–186.

Varför är det nu funna hålet på passagerarfärjans styrbordssida så besvärande för svenska myndigheter att det som det påstås i titeln på D-play dokumentären är ett fynd ”som ändrar allt” ? Vad är det som regeringen och myndigheterna kan tänkas dölja i och med att regeringen inte genast och skyndsammast förklarar det för självklart att vi nu skall tillsätta en ny utredning så vi verkligen får klarhet i hur och varför Estonia sjönk? Vad orsakade att 757 människor drogs ned i djupet för alltid medan endast 95 kunde återfinnas och begravas och blott 137 personer kunde räddas?

Den officiella versionen från svenskt regerings- och myndighetshåll är att vi redan har svaret på varför Estonia sjönk. Bogporten föll av, drog med sig rampen som den var fäst vid och in på det alldeles öppna bildäck strömmade vatten som av någon anledning också kunde leta sig ned på nedre däck så att luften där trängdes undan så att Estonia inte lade sig upp och ned vid sjunkförloppet och flöt upp och ned som färjan Jan Heweliusz i södra Östersjön året innan. Det tog en dryg vecka innan den sjönk till botten. Hur kunde Estonia bete sig så annorlunda?

Vad vet Carl Bildt om sjösäkerhet?

På eftermiddagen den 28 september sade Bildt och hans finska kollega Esko Aho till medierna att det ”var uppenbart att bogvisiret hade gått upp och förorsakat olyckan” Bildt ringde sedan ansvariga statsråd och kommunikationsminister, Mats Odell och sa samma sak. Bildt meddelade Estlines VD Hans Laidwa att olyckan måste ha skett på grund  av konstruktionsfel. Redan 29 september tillsatte Bildt med sina kollegor från Finland och Estland en internationell haverikommission som fick namnet Joint Accident Investigation Commission- JAIC med bl.a. den estniske transportministern och Olof Forsberg från Statens haverikommission. Efter arton dagar kunde de lämna en preliminär rapport som hävdade att ett felande bogvisir hade orsakat färjans förlisning genom att slå upp färjans ramp och öppna bildäcket för inströmmande vågor.

Vad är felet med denna hypotes?

Från fartygets kommandobrygga fanns ingen övervakning av bogport eller visir så därifrån kunde ingen bevittna att bogporten öppnats. Däremot så har de enda besättningsmän som hade uppsikt av bogporten sett på en monitor att när fartyget redan fått kraftig slagsida var bildäck inte vattenfyllt och bogporten var bara marginellt öppen. Vatten sipprade in lite i springor från öppningen. Därav kan man sluta sig till att fartygets slagsida inte berodde på ett vattenfyllt bildäck. Eftersom dessa iakttagelser stred mot JAIC:s beskrivna haveriförlopp antog man helt enkelt att besättningsmännen sett fel.

När dykare senare filmade Estonia nere på botten så visade sig bogporten vara i det närmaste stängd med bara en liten glipa. Detta menade JAIC berodde på att den måste ha gått igen när fartyget sjönk.

JAIC:s rapport kom när den lades fram att strida mot besättningsmäns vittnesmål om att bogporten inte var öppen och att det inte fanns några mängder vatten på bildäck vid aktuell tidpunkt som kunde förklara slagsidan. Den stred också mot vittnesuppgifter om att de kraftiga smällar som skakade fartyget och genast därpå började ge fartyget slagsida skedde långt före den i den officiella rapporten påstådda tidpunkten för slagsidan. Det hävdade officiella  sjunkförloppet kunde inte förklara att vatten letade sig ned på nedre däcken från bildäck vilket var en nödvändighet för att färjan skulle kunna sjunka då annars luften på dessa däck gjort att lyftkraften från dessa luftfyllda däck fått färjan att slå runt och flyta upp och ner. Ett sjunkförlopp på mindre än en timme vore utan vatten på nedre däck omöjligt . Hur vattnet kom ned kunde inte utredningen förklara. Man fann detta inte intressant eftersom man redan visste vad som hade hänt. Bogporten hade ju ramlat av som Carl Bildt redan deklarerat dagen efter katastrofen.

-För utredningen har det inte så stor betydelse hur vattnet exakt kom ner…Vi vet med full säkerhet vad som hände vid olyckan. Sanningen om det står i vår rapport. Den är kristallklar och det är alldeles kristallklart vad som hände, så långt den finske experten Tuomo Karpinnen i JAIC-kommissionen, enligt Borgnäs

Borgnäs menar att Karpinnen och JAIC borde ha undersökt fartygets skrov efter hål som kunde förklara hur vattnet kunde strömma in på nedre däck så fort. Karpinnen menar att detta var onödigt då JAIC lyckas simulera fram sjunkförloppet i datorer utan att kunna förklara hur vattnet trängde ned på nedre däck. Detta var inte nödvändigt då man aldrig får hela pusslet hundraprocentigt var argumenteringen från Karpinnen. Även om ett hål i aktern eller på styrbordssidan skulle kunna förklara hur vattnet kom in på nedre däck var dykningar för att undersöka fartygets skrov onödiga enligt den officiella utredningen.

Förslaget med övertäckning med betong

Den 28 september dagen efter olyckan sade Bildt att han ansåg att stora ansträngningar skulle göras för att bärga de döda som möjligt. Enligt Borgnäs får Bildt rådet av Emil Svensson- chef för marinens analyscentral Mana under 80-talets ubåtsjakter [ Se retrogradera Det hemliga ubåtskriget mot den socialdemokratiska regeringen https://retrogradera.com/2017/02/24/det-hemliga-ubatskriget-mot-den-socialdemokratiska-utrikespolitiken/ ]  som var Bildts säkerhetspolitiske rådgivare 1994 -att inte bärga fartyget. Ändå hade samma svenska regering satt tryck på de polska myndigheterna att bärga passagerarfärjan Jan Heweliusz som sjönk i januari 1993 utanför Rügen med sju omkomna svenska passagerare men med Estonia kom vi att se att regeringen snart skulle slå in på ett annat spår. Denna polska färja låg på 30 meters djup medan Estonia ligger på det grundaste stället på 74 meters djup. Det betyder, skriver Borgnäs att om Estonia som är av den dubbla längden mot djupet 74 meter skulle resas rakt upp från botten skulle hälften av färjan stick upp i luften över vattenlinjen. Djupet av 74 meter är en enkel sak för dykare att operera på så tekniska problem med att bärga avlidna eller att lyfta fartyget har aldrig varit något problem. Ändå kom båda projekten att överges.

Den 29 september tillträder Ingvar Carlsson som statsminister och det första han gör är att inte bara kräva att bärga kropparna utan föreslår även att lyfta hela fartyget.

Men den 15 december 1994 kommer ett beslut som går tvärs emot alla tidigare löften om bärgningar av både kroppar och fartyg. Estonia skall nu betraktas som en gravplats-förses med gravfrid och man planerar att täcka över kropparna med sand grus och betong och en internationell konvention om dykförbud skall inrättas. Kostnaderna för övertäckningen beräknades till en halv miljard.

Det etiska rådet

Det etiska rådet som Ingvar Carlsson tillsatte  i oktober var det organ som regeringen sedan hänvisade till hade haft avgörandet för beslutet om övertäckningen. Det bestod av nio personer med statsrådet, Sten Andersson, journalisten Yrsa Stenius och domprosten, Caroline Krook och barnläkaren, Lars H. Gustafsson.  Sjöfartsverkets Johan Fransson hade dock påverkat rådet med information om att när fartyget skulle vändas skulle det agera som en ”köttkvarn” och kroppar skulle massakreras. Kropparna skulle vidare vara i dåligt skick av att ha legat länge i vattnet och riskerna med traumatiserade dykare skulle vara överhängande. Caroline Krook säger idag i kommentarer till det nya fyndet av hålet på Estonia att ”Tänk om vi fördes bakom ljuset -att det var saker vi inte skulle få veta.”

Tidiga rykten

På förmiddagen den 28 september fick Säpos jour, TT och Sveriges Radio meddelanden om att fartyget sänkts i ett sabotage.

En vecka efter förlisningen hävdade de Grönas i Estland, Jüri Liim som var observatör vid den ryska flottbasen  Paldiski att han blivit uppringd av en högt placerad person i estniska tullverket som menade att fartyget hade haft en last av grundämnet osmium. Liim menade att ryska ubåtar varit inblandade i olyckan och att även svenska ubåtar befunnit sig på platsen. Veckorna efter katastrofen kom uppgifter om att området vid båten varit avspärrat och att två militärtransporter tagits ombord. Och ett vittne sade sig ha sett två lastbilar tas ombord då han kom sent till färjan. Färjan var 15 minuter sen vid avgång och militärtransporterna skall ha tagits ombord som sista fordon.

Estlands president Lennart Meri gav landets Säpo-chef, Jüri Pihl i uppdrag den  28 okt att i detalj beskriva alla fordons registreringsnummer och uppgivna last. Han ville veta om det funnits någon ej tullregisread last ombord. Behandla detta konfidentiellt var uppdraget. Lars Borgnäs har tagit del av brevet.

Den estniske Säpo-chefen Pihl rapporterade om en last av kobolt men att han ännu inte hittat bevis för smuggling. Han skulle återkomma om detta om han fick reda mer om detta. För presidenten var frågan om smuggling på Estonia en sak om  Estlands rykte och en kommande PR-förlust för den nybildade lilla självständiga nationen.

Jutta Rabes expedition- 2000

Der Spiegel-journalisten Jutta Rabe gjorde en expedition till Estonia tillsammans med amerikanen Gregg Bremis som tillhandahöll fartyget. Resultaten av Rabes expedition var att man ansåg ansåg att dykarna hittat både ett hål och att de bortskurna delarna vid hålet som senare analyserades i tyska laboratorium visade på spår av sprängning. Detta motsades dock av det i Tyskland mest renommerade labbet som vars experter ansåg att slutsatsen var för osäker. Rabe sade sig också ha hittat spår på havsbotten av hjulfordon. Rabes idé med expeditionen var  att tvinga fram en ny utredning, vilket misslyckades.

Avslöjandet från den svenska tullintendenten Lennart Henriksson

Efter att Lennart Henriksson som jobbat i tullverket i 38 år sett ett av Lars Borgnäs reportage på TV kontaktar han Borgnäs. Han har något att berätta.

Historien är känd från senare Uppdrag gransknings reportage där Henriksson framträder för kamera med sin historia: Att han några veckor före Estonias förlisning kallats upp på kontoret av sina överordnade, den närmaste chefen Stig Sandelin och Inge Lindunge, chef för tullregionen öster. På kontoret förklarar cheferna för Henriksson att det kommer en bil på  Estonia som inte skall deklareras  på den svenska sidan  vid ankomsten.  Han frågar varför och får svaret att ordern kommer från högsta ort. Henriksson ironiserar över detta och frågar om ordern är från kungen men får bara svaret att det är från högsta ort. Henriksson kan när transporten kommer den 14 september inte hålla sig från att ändå personligen se efter vad bilen innehåller och ber föraren öppna lådorna i baksätet. Där ser Henriksson utrustning som ser ut som militär elektronik. Han tar även registreringsnumret och finner att bilen är registrerad på ett företag som heter Ericsson Access Ab ett underbolag till Ericsson. Föraren har till Henriksson uppgivit att han hette Frank Larsson. Någon vid det namnet har bolaget aldrig haft anställd får Lars Borgnäs förklarat vid kontakt på telefon med bolagets chef. Och Borgnäs försök att vid samtal med överordnade på Tullverket få fram fler uppgifter om transporten blir också fruktlösa. Så även kontakterna med ÖB, Owe Wiktorin. Det visar sig med tiden att det funnits ett hemligt avtal mellan Tullverket och försvaret om transporter av materiell sedan 1992 men några detaljer kring vad avtalet går ut på går inte heller att få fram.  En vecka före Estonias förlisning sker ytterligare en transport, denna gång i en pick up-bil. Henriksson tittar på nytt i lasten och ser återigen vad han anser vara elektronisk utrustning av militärt slag. ÖB Wiktorin säger dock till Borgnäs att han inte känner till några transporter av dignitet som gått mellan Estland och Sverige. Borgnäs frågar om KSI kan ha haft sådana operationer utan att Wiktorin känner till dem? Wiktorin svarar då att det får han ta med den vid aktuell tidpunkt ansvarige ÖB.

Hirschfeldts utredning

Uppgifterna om militära transporter på Estonia slår dock ned som en bomb i det officiella Sverige då alla påståenden i denna riktning i över  tio års tid förnekats av myndigheterna som lösa spekulationer och konspirationsteorier och Göran Person och Mona Sahlin uttalar sig båda i nyhetsmedierna om hur allvarligt de ser på de nya uppgifterna och beordrar att tillsätta en utredning för att ta reda på mer om  dessa påstådda transporter på Estonia .

Johan Hirschfeldt som får uppdraget har dock när uppdraget är klart magra uppgifter att presentera. Han har fått bekräftat att militären transporterade material vid två tillfällen före olyckan den 14 och 20 september men utöver det har ”utredningen inte funnit några uppgifter om att Estonia skulle ha haft militärt material som den svenska militären ansvarade för vid olycksnatten. Bakgrundsmaterialet för utredningen har Hirschfeldt också bränt upp med motiveringen att han tolkat uppdraget att så skulle ske.

Hur har den svenska militären svarat på estniska förfrågan om de militära transporterna?

Estland tillsatte mot bakgrund av dessa uppefter om vapensmuggling på Estonia två utredningar, dels en på regeringsnivå som leddes av åklagarna Magnus Krum [denne som nyligen i medierna anser att en svensk ubåt sänkt Estonia] Han fick aldrig några svar från den svenska sidan och undersökte då istället själva sjunkförloppet.

Den parlamentariska utredningen fick tala med chefen för Must Erik Rossander som påstod för esterna att transporterna skedde på esternas inrådan och att Sverige skickat en rapport om analysen av elektroniken tillbaka till Estland då estländarna själva inte hade kompetensen att analysera materialet. Enligt Rossander hade FRA som analyserat lasterna ansett det mesta som kom som ointressant men vissa delar som ”of great interest” Den parlamentariska kommissionen försökte hitta personer på den estniska sidan i säkerhetstjänsten som kunde bekräfta vad Rossander påstått men varken rapporten eller personer i den estniska säkerhetstjänsten kunde konfirmera Must-chefens berättelse.

På vems uppdrag kan transporterna ha skett och vad kan lasten ha bestått av?

Vi kan se att estländarna själva inte fått fram några uppgifter om att landets säkerhetstjänst var inblandade i operationen. Borgnäs anför teorin att lasten troligt kan ha smugglats på färjan av den hemliga militära underrättelsetjänsten KSI[Kontoret för särskild inhämtning]  som formellt hanteras under MUST . Vid intervjuer med bl.a. Estlands förste ÖB Aleaxander Einseln och den svenske militärattachén för de tre baltiska staterna, Sören Lindman framträder ett scenario om vad som ka ha skett.

Einseln menade att Estland de närmaste åren efter Sovjets kollaps var ett vilda västern för försäljning och utsmuggling av ryskt militärt materiell.   Vidare menade den fd. estniske ÖB att transporter på färjan Estonia troligtvis inte sköttes av officiella kanaler utan sköttes av hemlig militär underrättelsetjänst och att samarbete skedde mellan olika västmakter. Enligt Einseln var den svenska regeringens plan att täcka över fartyget med betong och dykförbuden  mycket suspekta arrangemang.

-Det är ovanligt misstänkt att ett demokratiskt land som Sverige skulle agera så snabbt för att täcka över vraket… Varför så bråttom? Om de visste att det var nåt där kan det vara förklaringen till att de så snabbt täckte platsen och höll alla borta.

Sören Lindman  svensk  militärattaché för de baltiska länderna menade att han hade känt till om transporter på Estonia  sköttes av ordinarie militär underrättelsetjänst och att eftersom han inte varit informerade måste ha berott på att den hemligaste av försvarets organisationer- spionorganisationen -KSI måste ha varit inblandad. Einseln gav Borgnäs förslag på materiell som KSI och västmakterna kunde ha varit intresserade av från Ryssland: torpeden  VA-1111 Shkval och luftvärnssytemet SA-10

Det mystiska omärkta lastflygplanet på Arlanda

Lars Ångström den fd riksdagsledamoten fd ordförande i Greenpeace och Svenska Freds- och skiljedomsföreningen har i utfrågningar i riksdagen bett Mona Sahlin svara på om det förekommit hemlig dykverksamhet vid Estonia dagarna mellan 28 september och 2 oktober då de  dykare som sedan visiterat platsen funnit räcken avsågade vid Estonias ramp. Mona Sahlins hävdade bara i riksdagen att några sådana dykningar kände hon och regeringen inte till. [Denna utfrågning finns med i den aktuella dokumentären på D-play]

När Ingrid Sandqvist tullintendent på Arlanda kommer tillbaka från semestern någon dag efter Estoniaolyckan får hon höra av medarbetare att ett omärkt flygplan står vid den sk. K-rampen bortom ordinarie banor. Hon åker ut för att besikta planet. Hon har aldrig tidigare varit med om något liknande. Vid ett av de tillfällen där hon åker ut till planet möter hon två personer från Generaltullstyrelsen. Hennes uppgift är att vid hemliga laster kontakta Generaltullstyrelsen. När hon ringer upp en av de högsta cheferna i bilen svarar denne undanglidande om lasten. Nästa dag kommer en representant från Luftfartsverket som klargör att man från verkets sida vet vad det är för plan och att allt är okej. Efter ett par dar lyfter planet och flyger iväg.  

Vad nya utredningar om sjunkförloppet kom fram till

Under trycket av anhörigföreningar och Uppdrag gransknings sändningar  med intervjuer med oberoende skeppsexperter växer kravet på nya utredningar fram. Två grupper kom att ingå i utredningen, dels SSPA tidigare Statens Skeppprovsanstalt och en grupp med expertens Dracos Vasslos medarbetare från Glasgow.

Den nya utredningen styrkte till viss del den officiella utredningens slutsatser då den nya utredningen konstaterade ett tänkbart scenario om hur vattnet hade kunnat tagit sig ned på nedre däck men scenariot byggde på ett antal obevisade antaganden:

Att fönstren på fartygets styrbordssida inte hade krossats och vatten inte kunnat strömma in där. Vidare så var man tvungen att antaga och placera bogvisirets lossande tidigt på sjunkförloppets konstruerade tidslinje. Fortfarande måste man antaga mot vittnesmålen från besättningsmännen  Hannes Kadak och Henrik Sillaste att bildäck inte var särskilt vattenfyllt alls och bogporten i det närmaste tillsluten när slagsidan uppträder.

Om det inte fanns stora mängder vatten på bildäck så måste den första slagsidan berott på något annat.

I simuleringen i den nya undersökningen byggdes en modell av fartyget. Vid simuleringen så slog färjan runt kort före den sjönk med aktern neråt i sjön först.

Detta stämmer inte med vittnesuppgifter som menar att båten började sjunka med aktern långt före den slår runt.

Visserligen kunde den oberoende utredningen förklara sjunkförloppet hjälpligt men det återstod frågor. Det kunde inte ”bortom allt rimligt tvivel” sägas, menade utredarna själva, att deras sjunkförlopp var överensstämmande med verkligheten. Utredningen föreslog därmed en rad åtgärder:

Att tre fönster skulle lyftas upp från skeppet för att testa hållfastheten .

Att hela skrovet skulle inspekteras och skadorna dokumenteras så man kunde utesluta hål i skrovet som förklaring.

När Lars Borgnäs frågar konsortiets ordförande Claes Källström forskningschef på SSPA om det finns några skäl för att avstå från dykningar i dessa syften svarar han:

-Det är en enkel operation och vi har rekommenderat det starkt.

-Finns det något skäl du skulle kunna acceptera för att inte göra detta? Frågar Borgström

– Nej svarade Claes Källström

Inget

Nej

Estonia- The Find That Changes Everything- The Swedish Documentary – Nobody speaks about the documentary’s most burning claims

We saw through Swedish media reports that there is a 1.2 meter wide and 4 meter wide hole on Estonia’s starboard side. We were told that Estonian prosecutors “accuse the Swedish government of covering up”. But as it appears now this evening, when all five parts of the 45-minute documentary series were released for half a day, little or no Swedish media seem to have reported what this cover-up was trying to hide.

   Anyone who sees the well-made touching and factual documentary in which in the first episode we can partake in the terrible and touching stories of the survivors about the night of the accident to the  the coming   last part when the expedition finds the results that major news media talked about yesterday. Retrogradera has not yet heard anything from big media  that are told in the sections in between, in the documentery- the parts of the statements in the documentary that is the most sensational and politically sensitive for Sweden as a nation.

In the documentary mentioned, it is alleged that Sweden, along with Estonia and the British, under the leadership of MI-6, smuggled equipment on the night of the accident that was stolen from the Russian robotic defense. The information comes from the acclaimed Australian journalist Stephen Davis, who received information back in 1998 from a MI-6-discharged Richard Tomlinson about Estonia when Davis, was making a documentary about Tomlinson on Australian TV 3.  Later Davis got information which said, what was smuggled on Estonia that tragic night it sunk were material of Russia’s robotic defense system from another source, an active MI-6 agent.  Davis wrote an article in New Statesman back in 2005 in which he also mentioned the bizarre fact that the Swedish government hired Rockwater, a British subsidiary of the American Halliburton group, which was headed by Dick Cheney from 1995 to 2000, to work out the wreck and to film in 1994, where 13 films show the wreck, but where film clips from the work are considered to have disappeared.

Before Estonia left the port on September 27, 1994, something strange happened. The ferry is fifteen minutes late, two or three military trucks accompanied by motorcycles are brought on board Estonia. Gunnar Ränkel, a former estonian criminal police officer, says there is a dispute between the Estonian police and the men of the Home Guard, who insist that the cargo be carried on board. The driveway is seen by the witness and survivor Sara Hedrenius, who went on deck because the boat appeared to be delayed  so she wanted to see if she could still be waved off by her father.  The third witness is a Carl Övberg, who also saw the military vehicles brought  on board Estonia. He arrived  to the harbour  late in a taxi. If  Sweden took part in a secret operation with MI-6 and Estonia to smuggle top-secret Russian robotic defense materials, this can explain most of the curiosities of this affair: the desire to cover the ship with sand and stone and keep it in concrete forever. It would also explain that  Lars Ångström [the Greens] never got any answers  from Mona Sahlin [former Social Democratic member of Governemnt – who went into the water around Estonia and saw the railings off sometime between September 28 and October 2, 1994 to get onto the loading ramp. Such operations can only be undertaken because of  extremely sensitive Government interests or to preserve extremely sensitive military secrets, says  the former Green MP and former Chairman of Greenpeace, as well as the Swedish Court of Peace and Arbitration in the documentary.

Now the  only hope is of an enormous public pressure on the Swedish government to put the cards on the table and explain what really happened once and for all on that unfortunate night. The authorities in Finland, Sweden, and Estonia will not voluntarily say what they know. The relatives and survivors waited 26 years to find out what happened to their loved ones. How long can they wait still?

According to Stephen Davis, a year before the sinking of the ferry Estonia. The country Estonia was warned through diplomatic contacts to continue traffic in Estonia and a telegram with the content of a stark warning is said to have been sent to MI6 by the russians shortly before the accident. We know you are smuggling material out of Russia. We know you are using Estonia. That has to stop or else…. ”

Estonia- Der Fund der alles verändert- Der schwedische Dokumentar – Niemand spricht über die brennendsten Behauptungen des Dokumentarfilms

29. September 2020

Wir haben durch schwedische Medienberichte gesehen   bewusst geworden, dass es auf Estlands Steuerbordseite ein 1,2 Meter breites und 4 Meter breites Loch gibt. Uns wurde gesagt, dass estnische Staatsanwälte ”die schwedische Regierung  Vertuschung beschuldigen”. Aber wie es jetzt am Abend scheint, als alle fünf Teile der 45-minütigen Dokumentarserie einen halben Tag lang veröffentlicht wurden, scheinen nur wenige oder keine schwedischen Medien darüber berichtet zu haben, was diese Vertuschung zu verbergen versuchte.

   Jeder, der den gut gemachten berührenden und sachlichen Dokumentarfilm sieht, in dem wir in der ersten Folge an den schrecklichen und berührenden Geschichten der Überlebenden über die Nacht des Unfalls teilnehmen können, die in den kommenden Teilen bis zum letzten Teil vorgebracht werden, wenn die Expedition die Ergebnisse findet, über die die großen Medien gestern gesprochen haben. Retrogradera  habe noch nichts von denen gehört, was in den dazwischen liegenden Abschnitten erzählt wird, dem Teil der Aussagen in der Dokumentation, der für Schweden als Nation am sensationellsten und politisch sensibelsten ist.

In dem erwähnten Dokumentarfilm wird behauptet, dass Schweden zusammen mit Estland und den Briten unter der Führung des MI-6 in der Nacht des Unfalls Ausrüstung geschmuggelt hat, die der russischen Roboterverteidigung gestohlen wurde. Die Informationen stammen von dem verdienstvollen australischen Journalisten Stephen Davis, der bereits 1998 Informationen vom MI-6-entlassenen Richard Tomlinson im Zusammenhang mit Davis erhielt, der im australischen Fernsehen 3 einen Dokumentarfilm über Tomlinson drehte. Die Information, dass es sich um Teile der russischen Roboterverteidigung handelte, hat Stepehen Davis aus einer anderen Quelle Die Feststellung Estlands, dass sich alles ändert – Niemand spricht über die brennendsten Behauptungen des Dokumentarfilms

29. September 2020

Wir haben durch schwedische Medienberichte gesehen und sind uns bewusst geworden, dass es auf Estlands Steuerbordseite ein 1,2 Meter breites und 4 Meter breites Loch gibt. Uns wurde gesagt, dass estnische Staatsanwälte ”die schwedische Regierung der Erpressung beschuldigen”. Aber wie es jetzt am Abend scheint, als alle fünf Teile der 45-minütigen Dokumentarserie einen halben Tag lang veröffentlicht wurden, scheinen nur wenige oder keine schwedischen Medien darüber berichtet zu haben, was diese Vertuschung zu verbergen versuchte.

   Jeder, der den gut gemachten berührenden und sachlichen Dokumentarfilm sieht, in dem wir in der ersten Folge an den schrecklichen und berührenden Geschichten der Überlebenden über die Nacht des Unfalls teilnehmen können, die in den kommenden Teilen bis zum letzten Teil vorgebracht werden, wenn die Expedition die Ergebnisse findet, über die die großen Medien gestern gesprochen haben. Ich habe noch nichts von dem gehört, was in den dazwischen liegenden Abschnitten erzählt wird, dem Teil der Aussagen in der Dokumentation, der für Schweden als Nation am sensationellsten und politisch sensibelsten ist. Gestern, soweit rückläufig die schwedischen Medien nicht verstehen konnten: In dem erwähnten Dokumentarfilm wird behauptet, dass Schweden zusammen mit Estland und den Briten unter der Führung des MI-6 in der Nacht des Unfalls Ausrüstung geschmuggelt hat, die der russischen Roboterverteidigung gestohlen wurde. Die Informationen stammen von dem verdienstvollen australischen Journalisten Stephen Davis, der bereits 1998 Informationen vom MI-6-entlassenen Richard Tomlinson im Zusammenhang mit Davis erhielt, der im australischen Fernsehen 3 einen Dokumentarfilm über Tomlinson drehte. Die Information, dass es sich um Teile der russischen Roboterverteidigung handelte, hat Stepehen Davis erhalten aus einer anderen Quelle, einem Wirkstoff für MI-6. Davis schrieb bereits 2005 einen Artikel in New Statesman, in dem er auch die bizarre Tatsache erwähnt, dass die schwedische Regierung Rockwater engagiert hat, eine britische Niederlassung der amerikanischen Halliburton-Gruppe, die von 1995 bis 2000 von Dick Cheney geleitet wurde, um das Wrack 1994 zu filmen, wo 13 Filme das Wrack zeigen, aber wo Filmausschnitte aus der Arbeit gelten als verschwunden.

Bevor Estland am 28. September 1994 den Hafen verließ, passierte etwas Seltsames. Die Fähre ist eine Viertelstunde zu spät, zwei oder drei von Motorrädern begleitete Militärlastwagen an Bord Estlands wird gebracht. Gunnar Ränkel, ehemaliger Kriminalpolizist, sagt, dass es zu einem Streit zwischen der estnischen Polizei und den Männern der Heimgarde kommt, die darauf bestehen, dass die Fracht an Bord befördert wird. Die Auffahrt wird von der Zeugin und der Überlebenden Sara Hedrenius gesehen, die an Deck ging, weil das Boot verspätet zu sein scheint, um zu sehen, ob sie noch von ihrem Vater gewinkt werden kann. Der dritte Zeuge ist ein Carl Övberg, der auch die Militärfahrzeuge an Bord Estlands gesehen hat. Er kam spät mit dem Taxi zum Boot. Wenn Schweden an einer geheimen Operation mit MI-6 und Estland teilnahm, um streng geheimes Material der russischen Roboterverteidigung zu schmuggeln, kann dies die meisten Kuriositäten diese Affäre erklären: Der Wunsch, das Schiff mit Sand und Stein zu bedecken und es für immer in Beton zu kleiden. Es würde auch erklären, was Lars Ångström[die Grüne]  von Mona Sahlin [ehemaliger sozialdemokratischer Regierungsrat im Reichstag eine Erklärung wollte,   wer um Estland herum ins Wasser tauchte und irgendwann zwischen dem 28. September und dem 2. Oktober 1994 die Geländer absägte, um auf die Laderampe zu gelangen. Solche Operationen können nur berühren äußerst sensible staatliche Interessen oder äußerst sensible militärische Geheimnisse, so der ehemalige Abgeordnete der Grünen und der ehemalige Greenpeace sowie der schwedische Gerichtshof für Frieden und Schiedsgerichtsbarkeit in der Dokumentar, Lars Ångström.

Nun besteht nur die Hoffnung auf einen enormen öffentlichen Druck auf die schwedische Regierung- die Karten auf den Tisch zu legen und zu erklären, was in dieser unglücklichen Nacht wirklich ein für alle Mal passiert ist. Die Behörden in Finnland, Schweden, und Estland werden nicht freiwillig sagen, was sie wissen. Die Verwandten und Überlebenden haben 26 Jahre darauf gewartet, herauszufinden, was mit Ihren Angehörigen passiert ist. Wie lange können sie warten? Laut Stephen Davis wurde Estland bereits ein Jahr vor dem Untergang von Russland über diplomatische Kontakte gewarnt, den Verkehr Estlands fortzusetzen, und kurz vor dem Unfall soll ein Telegramm mit dem Inhalt an das MI6 gesendet worden sein. Wir wissen, dass Sie Material aus Russland schmuggeln. Wir wissen, dass Sie Estland verwenden. Das muss aufhören oder so…. ”

Estonia fyndet som ändrar allt-Ingen talar ännu om dokumentärens mest brännande påståenden

Vi har sett och blivit varse genom svenska mediers rapportering att det finns ett 1,2 meter brett -4 meter brett hål på Estonias styrbordssida. Vi har fått veta att estnisk åklagare ”anklagar den svenska regeringen för mörkläggning”. Men som det verkar nu på aftonen när dokumentärseriens alla fem delar a 45 minuter har varit publicerad ett halvt dygn verkar få eller inga svenska medier ha rapporterat om vad denna mörkläggning försökte dölja.

   Den som ser den välgjorda rörande och sakliga dokumentären där vi i första avsnittet får ta del av  överlevandes fruktansvärda och rörande berättelser om  olycksnatten för att i kommande delar föras fram mot den sista delen då expeditionen hittar det fynd som de stora medierna  igår talade  om har vi ännu inte fått höra om vad som berättas i avsnitten däremellan, den del av påståendena i dokumentären som är mest sensationella och politiskt känsliga för Sverige som nation . Igår talade än så länge vad retrogradera kunde förstå inga svenska medier om: att det i den omtalade dokumentären påstås att Sverige tillsammans med Estland och britterna under ledning av MI-6 på olycksnatten smugglade utrustning som stulits från det ryska robotförsvaret. Uppgifterna kommer från den meriterade australiensiska journalisten Stephen Davis som redan 1998 fick information av den från MI-6 sparkade  Richard Tomlinson i samband med att Davis gjorde en dokumentär om Tomlinson på australiensisk TV 3. Uppgiften om att det var delar tillhörande ryska robotförsvaret har Stepehen Davis fått från en annan källa, en aktiv agent för MI-6. Davis skrev redan 2005 en artikel i New Statesman där han också nämner det bisarra faktum att den svenska regeringen anlitat Rockwater, en brittisk avdelning av amerikanska  Halliburton gruppen som 1995 till  2000 drevs av  Dick Cheney  att filma vraket 1994 där 13  filmer visar vraket men där vinklar saknas och filmavsnitt från arbetet anses ha försvunnit.

Innan Estonia skall lämna hamnen den 27 september 1994 skedde något underligt. Färjan är en kvart försenad och det beror enligt tre vittnen att två eller tre militära lastbilar som eskorterades av motorcyklar tas ombord på Estonia . Gunnar Ränkel fd kriminalpolis säger att bråk uppstår mellan estnisk polis och hemvärnsmännen som insisterar på att lasten skall föras ombord . Påfarten ses av vittnet och överlevaren,  Sara Hedrenius som gått upp på däck på grund av att båten verkar vara försenad för att se om hon fortfarande kan vinka av sin far. Det tredje vittnet är en Carl Övberg som också har sett de militära fordonen tas ombord på Estonia. Han anlände sent till båten med taxi. Om Sverige deltagit i en hemlig operation med MI-6 och Estland i att smuggla topphemligt material tillhörande ryskt robotförsvar så kan ju det förklara de flesta underligheterna i denna affär: Viljan att täcka fartyget med sand och sten och klä det i betong för alltid. Det skulle också förklara det som Lars Ångström ville få Mona Sahlin att förklara i riksdagen det vill säga vilka som dykt i vattnet runt Estonia och sågat av räckena för att komma in på lastbryggan någon gång mellan 28 sept och 2 oktober 1994. Sådana operationer kan bara röra oerhört känsliga statsintressen eller röra oerhört känslig militära hemligheter menar fd riksdagsledamoten för Miljöpartiet och fd Greenpeace och svenska freds- och skiljedomstolen i dokumentären, Lars Ångström. Om detta är vad som mörklagts under alla år står ju endast hoppet till ett enormt opinionstryck på den svenska statsmakten att lägga korten på bordet och förklara vad som egentligen hände den där olycksaliga natten nu en gång för alltid. Myndigheterna i Finland, Sverige, Finland och Estland kommer ju inte självmant berätta vad det vet. De anhöriga och överlevande har väntat 26 år på att få veta vad som hände dem. Hur länge till är det rimligt att de skall vänta? Enligt Stephen Davis källa på MI6 varnades Estland av Ryssland via diplomatiska kontakter att fortsätta med trafiken redan ett år före Estonias förlisning och kort före olycksfärden skall ett telegram ha skickats till MI6 med innehållet. Vi vet att ni smugglar material ut ur Ryssland. Vi vet att ni använder Estonia. Detta måste upphöra eller så…. ”

Skandiahuset, inte Skandiamannen

IMG_20200615_182813

I Aftonbladet 10 juni samma dag som Petersson skulle ge oss svaret på vem eller vilka som 1986  mördade landets demokratiskt valde statsminister kunde man läsa i Aftonbladet under rubriken Hemliga spåret i Engströmutredningen: Stay Behind  att  Chefsåklagare Krister Petersson utesluter inte att Skandiamannen hade medhjälpare. Framför allt har polisen undersökt om Stig Engström agerade på uppdrag av den paramilitära gruppen Stay Behind som hade kontor i Skandiahuset.”

Vidare i Aftonbladet : Stay Behind-grupperna stöttades i hemlighet av staten – och skulle agera bakom fiendens linjer i händelse av ett sovjetiskt anfall.

I flera år har röster höjts för att gruppens paramilitära verksamhet måste granskas med koppling till mordet på Olof Palme

Chefsåklagare Krister Petersson säger att man under senaste åren genomfört en djuplodande undersökning av Stay Behind-verksamheten.

Idag den 1. juli får vi veta genom Aftonbladet att Anna Hage givit ett vittnesmål 2018 som varit hemlighetsstämplat. Vad fanns då för uppgifter i det hemlighetsstämplade förhöret?  ”Här är nyckelvittnets teckning över förloppet då Olof Palme mördades. nyligen avhemligade förhör berättar Anna Hage att mördaren och paret Palme stod i en “klunga” med ansiktena mot varandra innan skotten föll.

– De stod ihop, berättar hon för polisen.

Av artikeln att döma verkar det som Anna Hage först 2018 har vågat berätta om vad hon såg på mordnatten.  1988  trettio år tidigare blev Anna Hage uppsökt av en man i uniform som ville luska i vad hon hade sett och sagt . I kapitel 9 i boken 30 år av tystnad skriver hon om vad mannen som bestämt möte med henne säger till henne inne på  ”Stora konditoriet” :

”Vi vill att du skall vara lite försiktig med vilka du pratar med och om vad.” Hage noterar att mannen talar i vi-form:

”Vi vet att du har haft kontakt med lite olika personer. Personer som har en massa frågor och som vill skapa en sanning. Som vittne till mordet är det inte lämpligt för utredningen att du talar med dem” Sedan säger mannen i rocken med uniformen under:

”Det är väldigt viktigt att det inte blir fokus på fel saker. Vissa saker får inte komma ut.”

I och med att förundersökningssekretessen nu är hävd kan vi förvänta oss att gåtorna kring mordet på Olof Palme då till sist kommer att bli lösta. Ett slut kommer till sist. Åtminstone kanske dumheterna och de sämsta påhitten upphör.

Kan vi hoppas på att Sverige fattar ett beslut om att utreda sitt stay-behind-nätverk såsom Italien och Belgien gjorde. EU uppmanade alla sina medlemsstater att göra så 1990. Sverige har än så länge ej initierat en sådan utredning. Inga Britt Ahlenius uppmanade senast 2013 i olika tidningsartiklar till att Sverige skulle ta sig an den uppgiften med särskild hänsyn till att nätverket kunde ha  sannolika kopplingar till mordet på Olof Palme.

När krackelerar flockmentaliteten kring regeringens coronastrategi?

Coronakrisen har påvisat en av de mest deprimerande aspekterna av svenskt samhällsliv.

Ett okänt antal inslag i svensk bild- ljud- och textmedia, har hitintills utgjort en skyddsmur kring Anders Tegnell och den svenska Corona”strategin”. Vi kan konstatera att flertalet av landets medierepresentanter omgärdat Tegnells kropp i ett vad som med tiden mer och mer ser ut som ett desperat försök att skapa ett flockimmunitetsskydd kring hans aldrig sinande felaktiga förutsägelser, motsägelser och direkt felaktiga sakpåståenden om viruset och dess utbredning. Om Tegnells och den svenska regeringens strategi[som är synonym] kan kapslas in i ett 80-90%-ig skyddsmur av positiva propagandaartiklar, en personkult kring Tegnell kan byggas upp  och ett mer och mer frekvent användande av den svenska flaggan på FHM:s  presskonferenser och som fond i  statsministerns direktsända tal till nationen och alltfler av TV- tal av konungen  kan åstadkommas, kan möjligen virusets nu accelererande framfart  förhoppningsvis lösas upp i blå- gula dunster. Det tycks vara förhoppningen. Men kan skapandet av en svensk undantagsmentalitet och allmänt flaggviftande verkligen hjälpa Sverige i kampen mot pandemins härjningar? Svaret är självklart nej.

IMG_20200405_204848

Tegnell är knappast pandemiforskningens Einstein och Löfven och kungen är varken Fadern eller Sonen och svenska medier har inte mycket av den Helige ande i sig . Kanske borde vi istället lyssna till matematikern i Lund, Marcus Carlsson som  i en video inkluderad i en artikel i The Guardian med titeln . ” Swedish PM warned over ‘Russian roulette-style’ Covid-19 strategy att ”Den svenska regeringen leder folket som en skock får mot katastrof”.  Marcus Carlsson youtubevideo är ett försök att förklara att flockimmunitet som Tegnell, än har hyllat än förnekat, inte är en strategi överhuvudtaget. ”Flockimmunitetsstrategin” övergavs också i mitten av mars av den brittiska regeringen då landets forskare på Imperial College presenterade en studie där de deklarerade att dödstal på 260 000 personer vid regeringens ”scenario 1”. Andra forskare I Storbritannien påpekade att vid 60% av befolkningen nedsmittad för att uppnå flockmentalitet skulle det innebära 400 000 dödsfall och att vården skulle kollapsa av att 30% av de smittade skulle behöva vård. Ett uppmärksammat uttalande av Boris Johnsons rådgivare  Dominic Cummings  fick i samma veva tillbakavisas av No 10 då rådgivaren skall ha argumenterat för ”let old people die” och om att några  pensionärer var tvungna att offras för ekonomin så var det, ”too bad”.

I Sverige har inte klargjorts om landets strategi i lönndom fortfarande är flockimmunitet eller inte. Tegnell fortsätter i sin egen härliga  jargong att så sent som i mitten av mars säga ”att det är dit vi bör komma”men  förnekade nyligen att flockimmunitet är strategin för att sedan i samma andetag säga ”att det är önskvärt att uppnå det”. Alldeles nyss uttalade Tegnell också att britternas nuvarande lock down strategi var för sträng.

Sveriges hantering av pandemin fortsätter att förbluffa och skrämma omvärlden men än så länge har svenskarna själva suttit stilla i båten. Trots det för Sverige ovanliga faktum av en rad larmrapporter från både epidemiologer , virologer och öppna brev med över två hundra underskrifter från akademiker, nödrop från vårdpersonal och  äldreboendeinstitutioner som vädjar om skyddsutrustning och provtagning av personalen har släppts fram i medierna så tycks den stora massan av befolkningen ställa sig bakom den passiva svenska  bekämpningen av Coronaviruset och bagatellisera nödropen. Tegnell tycks fortsatt lyckosam i att hypnotisera med sina tal om ”stabil situation ”om att platta till kurvan” och att utvecklingen inte är dramatisk och så vidare.

Trots Tegnells bedyranden om att det viktigaste är att skydda våra äldre så har smittan redan nått in till vart tredje äldreboende vilket för Tegnell knappast borde vara en överraskning då inte ens där  provtagning av personalen för Covid-19 kunnat mobiliseras. Sedan länge har det varit känt att Corona förs över av asymptomatiska smittbärare och människor helt utan symtom, något som svenska FHM nyligen erkänt och lagt upp information om på sin hemsida. Redan 5 februari påpekades i en studie publicerad på NPR [USA:s public service radio] att Corona [covid-19] ingår i en virusfamilj som brukligt smittar utan symtom. Till Tegnells och FHM:s försvar kan sägas att WHO till en början också utgick från uppfattningen att Corona var mest smittsamt via människor som uppvisade symtom  och knappt smittsamt annars vilket nu har reviderats.

I Ventien i Italien har det nu visat sig enligt Financial Times att politiker som där gick emot WHO:s tidiga rekommendationer lyckades kväsa både smittan och dödstalen genom att masstesta människor utan symtom och till skillnad mot det hårt drabbade Lombardiet så fick man i Venetien en enormt mer gynnsam utveckling. Medan Lombardiet, med 10 miljoner invånare, står för 57 procent av samtliga nästan 16 000 coronadödsfall i Italien så uppvisar Venetien å sin sida, med sina 5 miljoner ”bara” 607 dödsfall.

Människor som också som Tegnell går emot internationella rekommendationer men gör det genom en tillämpning av försiktighet och kritiskt tänkande kan uppnå positiva resultat. Att som i Sverige inte ens förstå att vårdpersonal på äldreboende bör testas för corona med provtagning är korkat och knappast försiktigt eller omdömesgillt  men agerandet bottnar förmodligen i ett annat allvarligare problem än spelad dumhet-att den svenska strategin mot corona har fått snickrats ihop mot bakgrund av en skriande resursbrist i svensk sjukvård och en oförmåga att snabbt mobilisera ekonomin för landets vårdbehov. Det har saknats provtagningsutrustning och därför har Tegnell avvisat WHO:s råd om masstestning och smittspårning som med framgång tex. genomförts i Venetien och tycks lyckosamt i Tyskland. Löfven har sagt att Sverige bör förbereda sig på tusentals döda vilket optimistkonsult Tegnell naturligtvis påstod att ”man inte kunde veta säkert” och TT kom i morse ut med en undersökning som visade att rapporteringen av antalet döda systematiskt släpar efter i landet och  att de döda med samma nivå av eftersläpning som tidigare så skulle  dödstalen snarare ligga på siffran 750.  TT fick senare under söndagen revidera. Tegnell menade naturligtvis att denna siffra var alldeles för hög och att det nog snarare rörde sig om ”tiotal hit och dit” och meddelade i Expressen att Sverige snart skulle ha: ”den bästa  och säkraste inrapporteringen av döda i världen”. Naturligtvis. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.

I väntan på att Sverige får igång en fungerande strategi mot corona verkar det som onödigt många svenskar kommer att avlida. Jämförelsetalen mellan nordiska länder visar att Sverige taktik mot coronasmittan är för att använda ett  understatement – dödsfarlig. Men den som tycker så och oroar sig för sig själv och sina anhöriga kan å andra sidan trösta sig med uttalandet som kom idag  från FHM:s generaldirektör i en intervju med DN och som är särskilt passande när vi går in i den kristna påskveckan:Facit är inte antalet människor som dör av viruset.” Facit för myndigheten kanske är hur många som kommer att återuppstå.

Olof Palmes sista steg – i sällskap med en mördare

I Lars Borgnäs senaste bok Olof Palmes sista steg – sällskap med en mördare serveras läsaren i överensstämmelse med hans övriga böcker och gärningar inom radio och svensk television intressant och häpnadsväckande information. Borgnäs huvudspår i  den nya boken är att Säpo var den organisation varifrån mordet dirigerades.  Borgnäs avfärdar Skandiamannen, som har lyfts fram av tidningen Filter som trolig mördare. Detta görs mot bakgrunden av bl.a. fakta som talar för att mördaren troligen var vänsterhänt eller tränad med att skjuta med båda händerna.

Huvudteorin i boken kan sammanfattas med att Säpo från början kontrollerade utredningen. Att Lisbeth förmodligen visste vem eller vilka mördarna var och av olika anledningar hade ett intresse av att tiga om saken. Att den socialdemokratiska partiledningen på samma sätt hade ett intresse av att inte avslöja de verkliga motiven bakom morden.

Lars Borgnäs berättar även i boken om hur han fick den pensionerade chefen för Stockholms mordkommission , Arne Ivrells dagbok av dennes son. Sonen fick i uppdrag att ge den till Borgnäs efter faderns bortgång. Enligt Borgnäs var chefen för Stockholms mordkommissionen övertygad om att   mordet på Olof Palme utfördes av Säpo.

Detta är en anmälan av Borgnäs bok och således inte avsedd att vara en spoiler för boken så Retrogradera rekommenderar intresserade läsare att ta del av den på egen hand och därmed ge en eloge till Semic och Lars Borgnäs som sett till att denna bok överhuvudtaget har kommit ut.

 

dav

Bernie Sanders är tillbaka överallt utom i svensk media

IMG_20191020_192701

Bernie Sanders comeback-rally igår i Queens drog den största publiken i år för någon demokratisk presidentkandidat.

 

Med 25 000 i publiken och människor som fick vända i dörren på grund av begränsningar för publiktillståndet Queensbridge Park var mötet publikt en succé. De flesta internationella medier berättade också om en slagkraftig presidentkandidat som kungjorde sin comeback med uttalandet : To put it bluntly I am back. På Bernie is back-sammankomsten talade Michael Moore som sade att den enda hjärtattack som vi skall vara rädda för är den som kommer att komma på Wall Street när de inser att Bernie Sanders har blivit vald till USA:s president.

De internationella medierna uppmärksammade den unga vänsterns fix-stjärna Alexandria Ocasio-Cortez som på mötet klargjorde att hon stod bakom Sanders i den kommande kampen om att bli demokraternas presidentkandidat. Överallt i världen slogs Bernies comeback-rally upp som en stor politisk händelse, så i Politiken, VG, New York Times, Financial Times, Bloomberg, reuters, BBC, CBS, LA Times, Die Zeit, Globe and the mail, Hindu.com, Le Point, L´Express, The Guardian, Daily Mail, Independent, bara i Sverige hade vid 19 15 CET  på söndag kväll inte ett ord nämnts i landets största medier om USA:s största politiska händelse igår.

Åklagare ljög för att skydda Macrons lögner om polisvåldet som gav 73-årig kvinna skallfrakturer och brutna revben – inget för MSM utanför Frankrike.

 

 

Äldre kvinna får skallfrakturer och brutna revben – Polisen oskyldig, påstod Macron

dav

dav

På onsdagen den 24 juli 2019 publiceras den kontroversiella nyheten överallt i Frankrike att statsåklagaren i Nice, Jean-Michel Prêtre ljög om polisingripandet i mars i år mot Gennevieve Legay för att skydda landets president. Enligt utsago skall han därmed inte velat avvika från presidentens redogörelse för hur den 73-åriga Geneviève Legay  ådrog sig skallfrakturer och brutna revben. Enligt Emmanuel Macron hade kvinnan ramlat på eget bevåg och ingen kontakt mellan henne och polis skall ha förekommit. För att skydda presidenten ljög åklagaren om händelsen för att skydda presidentens utsaga, skriver i princip alla franska medier se länkar nedan.

Från början höll åklagarens och Macrons officiella version en stund tills Mediapart med hjälp bl.a. av Cnews egna bilder från fallet kunde upptäcka att en polis knuffade kvinnan bryskt från sidan. Andra medier ekade Mediaparts syn och snart meddelades att åklagarämbetet omvärderade fallet. Senare avslöjades även av Mediapart som hade kommit över och läst gendarmernas rapport som till skillnad från CRS [kravallpolisen] ansåg att polisens ingripande var felaktigt och skrev : Polisingripandet ”oproportionerligt” och ”omotiverat”. Till sist erkände den anklagade polismannen att han knuffat kvinnan men lytt order och att han hade trott att han knuffade en man.

Fallet var redan extremt omtalat i Frankrike i mars när händelsen inträffade eftersom presidenten Macron förolämpade den kvinna som låg på intensiven med allvarliga skallfrakturer med uttalandet att hon nu kanske hade fått lite vishet om att sköra personer inte skall upprätthålla sig i av staten förbjudna demonstrationszoner. Kvinnans perspektiv var att demonstrationsfriheten var hotad. Macrons skandalösa uttalande omnämndes även utanför Frankrike som i the Guardian https://www.theguardian.com/world/2019/mar/25/macron-under-fire-for-patronising-injured-elderly-gilets-jaunes-protester även om svensk media som konstant har vägrat skriva något negativt om Macron inte rapporterade.

I Frankrike diskuteras på privata LCI siskuteras fallet och ankaret frågar:  ”Statslögn, åklagares lögner för att skydda presidenten, vad kan man säga om det? ” https://www.youtube.com/watch?v=pWwLw2yAi14&fbclid=IwAR0qbi3fSa0K1P7vUZsqabjnjGU8VZaYtHoDtMerUdpQDnCSXPoNzdBINTM

Men nu när det visar sig att Macron har ljugit om hur Geneviève Legay   föll och en statsåklagare ljugit för att skydda presidenten så lyser affären med sin frånvaro i alla MSM utanför Frankrike och naturligtvis i vanlig ordning i Sverige. Vad visar det på?

https://www.youtube.com/watch?v=IjP3KJy74qU

https://www.lexpress.fr/actualite/societe/fait-divers/genevieve-legay-le-procureur-de-nice-a-menti-pour-ne-pas-embarrasser-macron_2091329.html

https://www.europe1.fr/emissions/ledito-politique-de-michel-darmon/edito-affaire-legay-si-le-procureur-a-menti-cela-jette-une-ombre-tres-genante-sur-leur-independance-a-legard-du-pouvoir-3911394

https://www.ouest-france.fr/societe/justice/affaire-legay-le-procureur-assure-avoir-defendu-la-police-pour-ne-pas-contredire-emmanuel-macron-6457487