Die Eskalation in #Hamburg zeigt auch, wie irre es war, den #G20 Gipfel dorthin zu packen. Außerdem fehlt #PolizeiDeeskalationsstrategie.
När Aftonbladet igår under rubriken Fortsatta bränder och kravaller i Hamburg ger sina läsare ett reportage som ensidigt beskriver situationen i Hamburg som orsakat av besinningslösa anarkistiska och vänsterextrema våldsverkare så undanhåller tidningen att rapportera att den brännmärkning av demonstranterna som sker lika mycket och egentligen borde ske av polisens agerande. Åtminstone om man som pressorgan anser att journalistik är att försöka återge ett skeende allsidigt, objektivt, och opartiskt.
Wolfgang Hansson målar upp en bild av svarta blocket och extrema vänsterdemonstranter på följande sätt:
”De här våldsamma demonstranterna som är anarkister och vänsterextremister, dom är ju emot kapitalism överhudtaget…och jag skulle inte ens vilja kalla många av dem för demonstranter överhuvudtaget utan jag skulle mer vilja likna dem vid fotbollshuliganer eller liknande. Deras enda mål är liksom att ställa till så mycket skada och bråk som möjligt. De slår sönder fönster, sätter eld snattar, eller plundra butiker. Det har inget med politisk aktivism att göra utan det är ren brottslighet.”
I Tysklands medier och för den som följer den politiska diskussionen om vilka som skall lastas för kravallerna är Hanssons syn inte ovanlig men definitivt ingen majoritetsposition.
I tyska medier framställs nämligen även polisen som våldsverkare i nivå med polisen i en auktoritär regim som Turkiet. Många tyska stora medier slår fast att polisen lika mycket som demonstranterna eller till och med i högre grad är skyldiga till kaoset och kravallerna i Hamburg.
Medier såsom Der Spiegel, Die Zeit, Deutschlandfunk, ARD-Das Erste, och såväl riksdagsmän för de Gröna och Vänsterpartiet, fd poliser, och även CDU-politiker kritiserar polisen och håller till och med den ansvarig för att situationen urartat. Riksdagsmän för Vänsterpartiet säger till och med att polisen önskade att det skulle uppstå kravaller för att de skall få de bilder som kablas ut över världen som ytterligare skall inskränka demonstrationsfriheten och se till att minska antalet demonstranter som skall ta sig till de stora protesterna på lördag som förväntas samla över hundratusen deltagare.
Vidare så finns i Aftonbladets reportage ingen förförståelse för att t.ex. Amnesty redan före toppmötet protesterade mot att polisens strategi den sk ”Hamburgslinjen” inskränkte demonstrationsfriheten. Demonstranters tältläger har t.ex. vräkts på förmodat rättsvidriga grunder. Frivilliga jurister i organisationen Juristisk nödhjälp anser att polisen i sin förföljelse av tältande gör ”statskupp mot lagen”.
Så vad har det egentligen rapporterats om i tyska medier efter polisens aktion mot den antikapitalistiska marschen Welcome to hell som AB och Wolfgang Hansson har missat? Varför anser tyska medier, och flera politiker att detta var startskottet för kravallerna?
Nåväl, här kommer en uppsummering av vad som skrivits om polisens insatser i Tyskland.
Här till exempel i Ndtv säger den inrikespolitiska talespersonen för Miljöpartiet i förbundsdagen, Irene Mihalic
”Helt enkelt att oriktat kasta en blandning av vatten och irriterande gaser i demonstrationen för att attackera en viss grupp kan inte vara en modern de-eskalerande strategi för polisen.”
Der Spiegel skrev igår:
”Den överlägset största delen av ”Välkommen till helvetet-demon” bestod av fredliga deltagare, vilka polisen säger sig vilja hjälpa att utöva sin rätt till att demonstrera – och för detta ändamål var de tvungna att bara koppla loss det svarta blocket från resten av demonstrationen. Särskilt övertygande som strategi är det inte.”
Reportageprogrammet Monitor på ARD-das Erste som är en slags tysk motsvarighet till Uppdrag granskning gör redan på natten efter demonstrationen ett specialreportage: Hamburg som rättsfri zon. Vad beskrivs i detta reportage? Jag har översatt speakertexten:
Speakertext: Demonstrationen hade knappt börjat då den stoppades på nytt. Enligt polisuppgifter skall tusen demonstranter förbrutit sig mot maskeringsförbudet, så meddelas det. Efter det att polisen massivt springer in i demonstrationen utvecklas jaktscener och brutala sammanstötningar i Hamburgs centrum. Båda sidor beskyller varann för våldsutbrotten. Klart är emellertid att det var en eskalation med besked. Ansvarig för polisens kompromisslösa strategi är denna man: Hartmut Dudde många gånger har denne man redan av domstolar kritiserats för brott mot församlingsfriheten, gripanden utan rättslig grund ”insäckningar”, och provokationer mot demonstranter. Jurister och poliskollegor har innan G 20-mötet protesterat mot hans metoder. Så även inför mötet:
Söndagkväll: I ett av tältlägren i Hamburg. Polisen utrymmer ett övernattningsläger för aktivister. Anledningen till detta: Polisen vill inte att aktivister skall ha någon ort att återvända till. Märkligt eftersom lägren ställts till förfogande för aktivisterna. Medborgaraktivister blir upprörda.
Medborgare:
– Från början har vi ju varnats för undantagstillstånd. Nu är vi förskräckta över vilka dimensioner polisen gett det här. När polisen t.o.m. negligerar domstolsbeslut. Ingripandet på söndagen skedde enligt den sk. ”Hamburgslinjen” [Hamburgerlinie] Nolltolerans och maktdemonstration från polisen: Journalisten Martin Eimermacher har fått erfara vad detta betyder:
-Min arm blev bortslagen med min pressackreditering, vi fick ta emot slag och blev trampade på och vi blev ”insäckadde”. Jag ropade jag är från pressen. jag vill härifrån då blev jag sprutad i ansiktet med pepparsperej från en och en halv meters håll.
Der Spiegel igen om polisens ingripande mot Welcome to hell:
”SPIEGEL-reportern observerade på plats hur massivt polisen uppträdde från början. Marschen presenteras mycket snabbt flera vattenkanoner, samtidigt mobiliserades insatsenheter och kravallpolis. Medan många autonoma lade ifrån sig sina förklädnader på uppmaningar från demonstrationsledningen. Men inte alla maskerade män följde uppmaningen. Därefter ryckte statsmakten framåt mycket robust. Autonoma och demonstranter flydde delvis i panik innan tjänstemän skadades, flygande flaskor noterades och polisen använde vattenkanoner och pepparspray
I TAZ:
”Under kvällen, åtminstone i etapper uppstod färgstarka, bullrande och fredliga protester – tills polisen igen utan anledning vid nästa hörn angrepp. Polisen hade uppenbarligen inget intresse av bilder på fredliga protester mot G20-mötet.”
23:40, Sternbrücke: Efter en vattenkanoninsats i slutet av demonstrationen som kommit fram till början av Max-Brauer-Allee så springer polisen bakifrån in i demonstrationen med hjälmarna påsatta. Människor rammas. Även en en NDR -nyhetsredaktör blir upprepade gånger bortmotad, även om hon visar på sin tydligt synliga officiella G20-presslegitimation . (Taz)
I der Spiegels engelska utgåva är rubriken:
G20 ProtestsPolice Opt for Brute Force in Hamburg och sen heter det:
The police stopped the ”Welcome to Hell” demo on Thursday night with brute force. Both sides escalated the situation, with some police action sparking panic in the crowds.
I TAZ publiceras en bild på Greenpeace på en båt i hamnen med plakatet: Time for a change
Deutschlandfunk citerar dagarna före våldsutbrotten Amnesty som säger att yttrandefriheten är hotad i Hamburg i och med polisens enorma avspärrningar av stadskärnan och pga deras policies
Neues Deutschlands rubrik: Välkommen till polisstaten Hamburg
Om Wolfgang Hansson kunnat tyska [kan han inte det?] och orkat pejla in Monitor på ARD- Das Erste hade han kunnat skaffa sig litet perspektiv. De av Aftonbladets läsare som är intresserade av journalistik kan ju bara hoppas på att tidningen sänder någon annan till Tyskland nästa gång. Eller ser sig kanske tidningen som ett organ som vill försvara polisstaten Hamburg och G 20-ledarnas världsordning? Och som tvärtemot Greenpeace inte anser sig vara för mottot: Time for a change. Det står naturligtvis tidningen fritt att vara för status quo, ohämmad kapitalism och även att vara partiska, osakliga och ideologiska försvarare av G 20:s världsordning och polisens våld. I och med att tidningen inte regleras av Public-service-uppdraget kan läsaren egentligen inte kräva något alls. Men för vi som vill se en bättre värld och som är emot polisvåld och polisstatsfasoner à la Turkiet ser hellre att tidningen sysslar med journalistik.
Hade Wolfgang ändrat syn om han hade pejlat in? T.ex.. Monitor på ARD- Das Erste där CDU-politikern och professorn Ulrich Karpen anser att polisens agerande är oproportionerligt?
-Polisen har självt ansvaret för att G 20-mötet skall kunna ske fredligt. För mig verkar det emellertid som att polisen har utgått från worst-case-scenario och därmed i sitt agerande underminerat den grundlagsskyddade församlings- och yttrandefrihetsrätten.
En artikel som Hansson inte haft möjlighet att läsa men som jag hoppas han gör nu är den liberala Tagesspiegels artikel från lördag förmiddag: G 20:s insatsledare: Hans Dudde- mannen med hårdhandskarna. Här står bland annat:
”Det katastrofala förlopp som i den autonoma demonstrationen fick på torsdag kväll har förstärkt bilden av de tuffa men förment rättvisa Hamburgpolisen och dess rykte skadades ytterligare. Alltför många kameror och många journalister har dokumenterat händelsen från den omedelbara närheten, från vilken det initiala våldet den här gången kan ses startas av polisen.”
Vidare får läsaren veta att Hamburgs polischefs karriär som gick via kravallpolisen till Hamburgs polischef anses omöjlig utan högerpopulisten och domaren Schills stöd. Domaren bär öknamnet ”mannen utan nåd”. Som insatsledare för kravallpolisen har Dudde flera gånger förklarats av Hamburgs förvaltningsdomstol för att ha begått olagligheter då han har ställt in demonstrationer med skäl som att banderollerna är för långa och en gång med motiveringen att staden redan hade slösat för mycket skattepengar den aktuella dagen. Hans mest kontroversiella beslut är att beordra sina polisstyrkor att låta en högtalarbil för det nazistiska NPD passera igenom en tillståndsgiven motdemonstration. Ett tilltag som gjorde att flera besvikna och uppgivna poliser i hans kår bad om förflyttning. Så när Wolfgang Hansson utan invändning tar ställning för polisens agerande i Hamburg så frågar man sig om han gör det mot bättre vetande och således vet vad han gör? Eller om det hela bottnar i okunskap?
Die Zeit ifrågasätter polisens narrativ med bilder från ingripandet mot demonstrationen Welcome to hell. Polisens egna påstående kollas logiskt mot verkligheten. De Gröna kräver en utredning av händelsen.
Polisens strategi har misslyckats
Hamburg polisen ville förhindra upptrappning av protesterna med sin taktik mot det svarta blocket . Vad som uppnåddes var motsatsen.
Frank Drieschner, Hamburg
7 juli 2017, 16:42 887 kommentarer
G20-toppmötet: Efter torsdagens ingripande av polisen eskalerar situationen i Hamburg.
G20 protesterna – Polisen stoppa svarta blocket vid stor demonstration i Hamburg
Demonstrationerna i Hamburg åtföljdes av en massiv polisnärvaro. TIME redaktör Amrai Coen har fångat ögonblick då polisen kommer att försöka lösa den svarta block Welcome to Hell.
Slutet på demonstration med kampnamnet Welcome to hell var början på en natt och en morgon med våld. Brinnande bilar, krossade fönster detta är för närvarande de mest populära bilderna från G20-mötet i Hamburg. Varför demonstrationen och polisen ingripande som var startskottet till denna upptrappning tjänar lite uppmärksamhet i efterhand. De Gröna i Hamburg trots allt ett styrande parti. Partiet har efterlyst en detaljerad upparbetning av händelsen.
Så vad hände? Och vad kunde polisen polisen göra annorlunda?
Det är tydligt i efterhand att användningen ur polisen inte har gått som de påstod att de önskade. Officerarna hade stoppat tåget efter ett par hundra meter och upplöste demonstrationen – men deras mål hade varit att sade inrikesminister Andy Grote vid lunchtid på torsdagen till pressenT att säkert eskortera den kontroversiella demonstration genom staden. Polisen hade ett ”mycket mer problematiskt scenario”, det vill säg. polisen ville undvika att våldsamma brottslingar i små grupper drar genom staden. Nu var detta i alla fall exakt vad som inträffade.
Detta är verkligen ett narrativ som väcker frågor. Fortfarande på torsdag kväll sade polisens talesman Timo Zill att polisen inte hade något val än till den taktik de använde. Det fanns alltså inget alternativ till ett förfarande som missade sitt mål i slutänadan?
Den som bserverat uppkomsten av händelsen och polisens ingripande på plats , för denne uppstår en del frågor ytterligare frågor. Polisen använder vattenkanoner och batonger mot den svarta blocket i den autonoma i fronten av tåget, ungefär 1000 personer. Denna del av den nyss börjat demonstration var i ett slags urban kanjon i Hamburgs hamn: å ena sidan byggnaden, å andra sidan, cirka två meter höga skyddande mur mot översvämmningar med sin egen, tillsammans med ett räcke och en promenad på toppen.
I denna urbana canyon, har polisen har den autonoma marschen initialt stoppas, det svarta blocket svarta blocket slås sönder i små grupper, tvingas upp mot översvämningsskyddsväggen och blir slagna slagna med batonger. Målet med detta uppdrag var att separera autonoma från resten av protestmarschen, säger inrikesminister Grote nu. Den överlägset största delen av ”Välkommen till helvet-demon” bestod av fredliga deltagarna, vilken polisen säger sig vilja hjälpa att utöva sin rätt till att demonstrera – och för detta ändamål var vide tvungna att bara koppla loss det svarta blocket från resten av demonstrationen.
Särskilt övertygande som strategi är det inte. Hamburgpolisen har redan erfarenhet av farliga demonstrationer som de brukar omringa och fängsla i timmar. Om syftet bara var separera fredliga och icke fredliga demonstranter, skulle det ha varit tillräckligt att ställa in den främre delen av tåget på gatan canyon och omdirigera den mycket större där bak.
http://www.zeit.de/politik/2017-07/polizeieinsatz-hamburg-demonstration-welcome-to-hell
Speakertext för Monitor- Das Erste tyskt public service magasin
Och ni till G20-toppmötet i Hamburg där vi bara för några timmar sedan upplevde vad många har befarat. Kravaller bland toppmöte-motståndare och en polis som med all kraft attackerar demonstranterna trots polisens taktik så har demonstrationerna de senaste dagarna varit fredliga förvånansvärt måste man säga med en polisstrategi som istället för de-eskalation använder gjuta olja på vågorna som taktik. För denna polisstrategi finns till och med ett namn: ”Hamburgslinjen” kallas den och den är tyvärr en tradition: Video börjar
Speakertext: Demonstrationen hade knappt börjat då den stoppades på nytt. Enligt polisuppgifter skall tusen demonstranter förbrutit sig mot maskeringsförbudet, så meddelas det. Efter det att polisen massivt springer in i demonstrationen utvecklas jaktscener och brutala sammanstötningar i Hamburgs centrum. Båda sidor beskyller varann för våldsutbrotten. Klart är emelllertid att det var en eskalation med besked. Ansvarig för polisens kompromisslösa strategi är denna man: Hartmut Dudde många gånger har redan rätten kritiserat honom för brott mot församlingsfriheten, gripanden utan rättslig grund ”insäckningar” provokationer mot demonstranter. Jurister poliskollegor har innan mötet protesterat mot hans metoder. Så även inför G 20-mötet: Söndagkväll i ett av tältlägren i Hamburg. Polisen utrymmer ett övernattningsläger för aktivister. Anledningen till detta: Polisen vill inte att aktivister skall ha någon ort att återvända till. Märkligt eftersom lägren ställts till förfogande i och med att förvaltnigsrätten uttalat sig om rätten att upprätthålla sig där. Medborgaraktivister blir upprörda.
Medborgare: – Från början har vi ju varnats för undantagstillstånd. Nu är vi förskräckta över vilka dimensioner polisen gett det här. När polisen tom negligerar domstolsbeslut. Ingripandet på söndagen skedde enligt den sk. ”Hamburgslinjen” [Hamburgerlinie] Nolltolerans och maktdemonstration från polisen: Journalisten Martin Eimermacher har fått erfara vad detta betyder:
-Min arm blev bortslagen med min pressackreditering , vi fick ta emot slag och blev trampade på och vi blev ”insäckadde”. Jag ropade jag är från pressen . jag vill härifrån då blev jag sprutad i ansiktet med pepparsperej från en och en halv meters håll. Till och med konservativa politiker som lokalpolitikern för CDU och professorn Ulrich Karpen anser att polisens agerande är oproportionellt :
-Polisen har självt ansvaret för att G 20-mötet skall kunna ske fredligt. För mig verkar det emellertid som att polisen har utgått från worst case scenario och därmed i sitt agerande underminerat dengrundlagsskyddade församlings- och yttrandefrihetsrätten. Polisen tillbakavisar kritiken och fortsätter att ingripa med vattenkanoner till och med utanför den förbjudna demonstrationszonen som under tisdagen då polisen sprutade ned en fredlig församling med vattenkanoner. Vissa demonstranter är inte intresserade av ett lugnt möte med det verkar inte polisen heller vara.
http://www1.wdr.de/daserste/monitor/videos/video-g-gipfel-hamburg-als-rechtsfreier-raum-100.html
”SPIEGEL-reportern observerade på plats hur massivt polisen uppträdde från början. Marschen presenteras mycket snabbt flera vattenkanoner, samtidigt mobiliserades insatsenheter och kravallpolis. Medan många autonoma lade ifrån sig sina förklädnader på uppmaningar från demonstrationsledningen . Men inte alla maskerade män följde uppmaningen. Därefter ryckte statsmakten framåt mycket robust. Autonoma och demonstranter flydde delvis i panik innan tjänstemän skadades, flygande flaskor noterades och polisen använde vattenkanoner och pepparspray.”http://www.spiegel.de/…/g20-gipfel-in-hamburg-polizei…
22:42, Holstenstraße: Riksdagsmannen för vänsterpartiet: Die Linke, Jan van Aken, som skall vara med i en av de stora demonstrationerna på lördag, säger till taz: ”Polisoperationerna tidigt på kvällen var helt onödiga. När demonstranterna uppmanades att ta av maskeringen så gjorde 90 procent av de maskerade detta ”Det som hände, sedan var befarat: Polisen provocerar fram de bilderna de behöver för att motivera sina förbud på den sista dagen av G 20- mötet.”
”Niema Movassat kritiserar polisens agerande under torsdagen mot Welcome to hell-demonstrationen: Eskalationen i Hamburg vissar hur absurt valet av Hamburg som konferensplats är. Polisen saknar deskalationsstrategi.”
22:19 Linke-Abgeordneter kritisiert Politik und Polizei +++
Der linke Bundestagsabgeordnete Niema Movassat kritisiert nach den Krawallen bei der ”Welcome to Hell”-Demo in einem Tweet, dass der G20-Gipfel in Hamburg stattfindet. ”Die Eskalation in Hamburg zeigt auch, wie irre es war, den G20-Gipfel dorthin zu packen”, schreibt der Politiker. ”Außerdem fehlt Polizei Deeskalationsstrategie.”
http://www.n-tv.de/politik/Das-passierte-am-6-Juli-2017-article19924552.html
De Gröna anser att skulden för våldet även ligger hos polisen
”Den inrikespolitiska talesperson för Miljöpartiet i förbundsdagen, Irene Mihalic har påstått att polisledningen var ansvarig för våldet i Hamburg. ”Helt enkelt att oriktat kasta en blandning av vatten och irriterande gaser i demonstrationen för att attackera en viss grupp kan inte vara en modern, de-eskalerande strategi för polisen”, sade hon.”
En katastrof för demokratin!
Sammanfattning och kommentar från tyska taz. Vad hände egentligen under Welcome to hell-demonstrationen?
”Det mesta hade redan diskuterat kring den här demonstrationen. Det största svarta blocket någonsin för att ge dem däruppe ångest. Och sannerligen var gruppen unisont svrtklädd och förvånansvärt stor. Flera tusental var samlade. [12 000] Bilderna från denna otroliga styrkedemonstration från polisen kommer att ha fatala konsekvenser – långt bortom Hamburg.”
”Vem som hade störst behov att visa att den var störst den blev snabbt klart: Polisen hade redan i början demonstrationen satt upp fyra vattenkanoner och två pansarfordon i demonstrationsvägen och trängde sedan in demonstrationen på en gata där de blev instängda där det inte fanns några alternativ att gå åt sidan där sprang polisen sedan över tusentals personer
När den autonoma wannabe pimpen själv skulle ta en stund för självkritik, skulle de faktiskt gråta . Som ett ofarligt gäng kycklingar de drevs isär.”
”Att det inte kom till en total upptrappning berodde på – ja, till och med – svartklädda demonstranter, som åtminstone initialt högljutt protesterade vid enstaka flaskor eller när smällare kastades från dårar i de egna leden. Under kvällen, åtminstone i etapper uppstod färgstarka, bullrande och fredliga protester – tills polisen igen utan anledning vid nästa hörn angrepp dem . Polisen hade uppenbarligen inget intresse av bilder av fredliga protester mot G20-mötet.”
”Ansvaret för kaoset ligger i första hand på Hamburgpolisen. När den har sänt sin tuffaste hund som gruppchef till fronten är självkritik inte att vänta från denna sida.
Men det finns också en röd-grön senat. Om SPD har fortfarande en kvarvarande division, som är intresserad av medborgerliga rättigheter? Om så är fallet bör det nu ropa högt. Och vad är med De gröna i dessa dagar som är tysta? Ett grönt parti, som sitter i regeringen, men även efter denna katastrof för demokratin är ovilliga eller oförmögna att skapa konsekvenser för den ansvariga polisen, är helt enkelt överflödiga.”
http://www.taz.de/Kommentar-Polizeieinsatz-in-Hamburg/!5427922/
23:40, Sternbrücke: Efter en vattenkanoninsats i slutet av demonstrationen som kommit fram till början av Max-Brauer-Allee så springer polisen bakifrån in i demonstrationen med hjälmarna påsatta. Människor rammas . Även en en NDR -nyhetsredaktör blir upprepade gånger bortmotad, även om hon visar på sin tydligt synliga officiella G20-presslegitimation . (Taz)
I hörnet av Schulterbratt vill demonstranterna hålla ett möte med ännu mer än 1000 personer. Just när demon från högtalaren löses upp attackerade polisen på nytt folkmassan med vattenkanoner . Polisen har uppenbarligen inget intresse i ett lugnt slut på demonstrationen. Då arrangörerna upplöser demon poppar några smällare. (Taz)
22:42, Holstenstraße: Riksdagsmannen för vänsterpartiet: Die Linke, Jan van Aken, som skall vara med i en av de stora demonstrationenerna på lördag, säger till taz: ”Polisoperationerna tidigt på kvällen var helt onödiga. När demonstranterna uppmanades att ta av maskeringen så gjorde 90 procent av de maskerade detta. ”Det som hände, sedan var befarat: Polisen provocerar fram de bilder de behöver för att motivera sina förbud på den sista dagen av G 20- mötet.”
23.40 Uhr, Sternbrücke: Nach einem Wasserwerfer-Einsatz am Ende der Demo hielt der Zug an, der vorn mittlerweile an in der Max-Brauer-Allee angekommen war. Von hinten rannten behelmte Polizisten in die Demo. Menschen werden überrannt. Auch eine NDR-Nachrichtenredakteurin wird mehrfach weggeschubst, obwohl sie ihre deutlich ihre offizielle G20-Presseakkridierung zeigt. (taz)
http://www.taz.de/taz-Liveblog-zum-G20-Gipfel-in-Hamburg/!5425982/
I Hamburg under kvällen angrepp polisen en av vad rapporter från bland annat die Zeit , TAZ, RT och The Guardian anger, verkar ha varit en fredlig stillastående demonstration som frontades av vad som i demonstrationssammanhang kallas ”det svarta blocket”. Polisen anger att deras syfte var att ”skilja bråkmakare från fredliga demonstranter”. Detta skedde då med ingripande som polisstyrkor använt bl.a. i de antikapitalistiska demonstrationerna i Malmö 2001 och i Göteborg med så kallad ”insäckning” vilket i båda fallen kritiserades i statens offentliga utredningar: Göteborg 2001
Betänkande av Göteborgskommittén (SOU 2002:122)
I den engelska sammanfattningen i kring ingripandet i Malmö läser man SOU 2002:122 :
We have not been able to establish that the police’s decision to cordon off one entire
block was in proportion to the public disturbances that occurred at the start of the
demonstration. In our view, the police actions severely restricted the freedom to
demonstrate of some three hundred demonstrators.
As regards the demonstrators who were taken into custody, there is much to indicate
that the requisite individual examination did not take place. The use of force on the part
of some police officers was, in our opinion, excessive. The abusive language reportedly
used by some police officers, in particular with young women demonstrators, is
unacceptable.
Police information to the demonstration leaders and to others was clearly deficient. The
lack of communication with demonstrators on the part of the police would appear to be
responsible for the speculations that have arisen.
Och från Göteborg : – The police intervention prevented demonstrators from exercising their right of
assembly since the anti-summit and other meetings were unable to be held as planned.
– A number of police officers came under extremely severe pressure, both physically and
mentally.
När nu SVT rapporterar från Hamburg så får läsaren bara den ena sidans version dvs polisens. SVT kunde t.ex. gå ut på die Zeits hemsida eller följa TAZ för att få demonstrationsledarens berättelse eller ta del av RT men eftersom SVT ser som sin roll att föra ut polisens historia och att legitimera G20-ledarnas världsordning har kanalen uppenbarligen inget intresse att följa sitt public-service-uppdrag eller bry sig om att försöka skildra vad som egentligen sker på Hamburgs gator.
I TAZ ges organisatörerna av Welcome to hell sin version av vad som sker som vad Retrogradera kan se stöds av die Zeits och RT:s tidiga rapportering av saken.
TAZ skriver :
22.00 Uhr, taz-Hamburg-Redaktion: Die Anmelder der „Welcome to Hell“-Demo werfen der Polizei vor, die Situation absichtlich angeheizt zu haben. „Die von uns befürchtete Eskalation der Polizei ist genau so umgesetzt worden“, sagt Andreas Blechschmidt aus dem Organisationsteam der Demonstration.
Polizisten aus Berlin seien von der Seite in die Demonstration eingedrungen, um „eine Reaktion zu provozieren“. „Das ist genau das Szenario, das wir von Anfang an vermutet hatten“, sagt Blechschmidt der taz am Telefon. „Wir nehmen dazu keine Stellung“, entgegnet ein Sprecher der Polizei und bestätigt: Mittlerweile sei eine neue Demo auf der ursprünglichen Route genehmigt worden. Die dürfe auch stattfinden, wenn sie sich friedlich verlaufe. Die Hamburger Polizei sei demonstrationsfreundlich, sagt der Sprecher. Lol. (taz)
Die Zeit fångade polisens ingripande på film där det går att se att polisen helt enkelt bryter upp en stillastående demonstrationen ringar in den och använder vattenkanoner och pepparsprej för att skingra den. http://www.zeit.de/politik/2017-07/g20-gipfel-hamburg-live
I SVT:s slentrianmässiga och journalistiskt undermåliga version heter det :
”Smällare och flaskor mot poliserna
Demonstranter ur svarta blocket kastar smällare och flaskor mot poliserna. Hamburg uppger på Twitter att de vill skilja svarta blocket från resten av demonstrationen. ”
Dessa påstående har ingen källhänvisning och det framgår inte vilken tidsram eller i var eller i vilket sammanhang detta sker. Sedan vill SVT att svenskarna skall känna sig utsatta med att man rapporterar att IKEA på nåt sätt har blivit ”utsatt”. På vilket sätt framgår inte heller:
”Ikea drabbat
Ikea bekräftar att varuhuset blivit utsatt.
– Men vi tror inte att det är riktat mot oss utan av anledningen att det ligger i området för demonstrationerna. ”
Att polisen på samma sätt som i Göteborg och Malmö för 16 år sedan förvägrar ”de svartklädda” sina grundlagsskyddade rättigheter att fredligt demonstrera och måste se sig angripas av polis angår uppenbarligen inte SVT. För här är det skillnad från när SVT skildrar demonstrationer i Ryssland. Uppenbarligen så är SVT här helt på statsmaktens sida mot grundlagsrättigheter och demonstrationsrätt. Hur skall man annars förklara deras journalistik nu under kvällen?
Jämför SVT:s sk. journalistik med The Guardian så förstår ni hur det brister:
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/stora-protester-i-hamburg-infor-g20-mote
Enligt TAZ skall inte demonstranterna ens varit maskerade utan hade synliga ansikten. Enligt demonstranterna angrepp polisen helt sonika en demonstration som polisen stoppade och lät stå inringad i 40 minuter innan man helt enkelt stormade den med springade poliser viftandes med batonger understödda av vattenkanoner. Detta framgår av filmerna i The Guardian och i die Zeit. SVT har förmodligen inte tillgång till dessa filmer? Kanske på grund av semestertider?
Med anledning av alla okända missnöjda människors femtioårsdag
Han hade lärt sig mycket av det som människor med gott förstånd kan lära sig och var en ganska klyftig man. Men vad han inte lärt sig var detta: att vara nöjd med sig själv och sitt liv.
Vid hans femtionde levnadsår tampas han fortfarande med frågorna kring vad hans liv har för nytta och värde i förhållande till andra människor och till det samhälle som omger honom. Eller snarare har frågan för honom sedan han blev vad man kan kalla för en medveten människa varit den omvända: Hur kan han lära sig leva med en omgivning och ett samhälle som för honom ställer upp ointressanta och till övervägande del skadliga anvisningar för hur han skall leva sitt liv. Det bör inte vara någon hemlighet att människor som han precis som Harry Haller, protagonisten i Stäppvargen, i de längsta stunderna av deras liv har varit missnöjda människor. Och precis som Harry Haller har de varit missnöjda med både sig själva och deras omgivning, denna som vi kan kalla för den borgerliga samhällsordningen.
Den nutida borgerligheten som är nyliberalismens borgerlighet erkänner inte honom och hans konflikt med det omgivande samhället och därmed förnekar den honom hans identitet och hans missnöjda existens. Den nyliberala borgerligheten erkänner egentligen inga konflikter överhuvudtaget. Enligt denna borgerlighets naiva moral tillkommer lycka välgång, välbefinnande och harmoni varje individ rättvist fördelad utifrån individens inställning till sig själv och sin omgivning. Förhållandet mellan en individs ansträngningar och avkastningen av individens ansträngningar är alltid det rätta utfallet. Han som inte är propagandist för Svenskt näringsliv eller skriver i entreprenörsmagasin förstår naturligtvis hur absurd och djupt felaktig en sådan syn är gällande de reella och skiftande villkor som råder för olika människor utifrån deras positioner i den kapitalistiska världsordningen. Hur olika förutsättningar har vi inte att finna mål och mening och den eventuella så eftersökta framgången och erkännandet som en vinnare i det kapitalistiska konkurrenssamhället. Och såna som han som inte tror att livet kan tillskrivas mening genom ett uppräknande av hans ägodelar och han som bara kan finna halv tillfredsställelse i ett huslån som medför underskriften av ett kontrakt i livslångt löneslaveri, för såna som honom kan livet i långa stunder mer likna ett långsamt utslocknande utan större hopp om en ljusnade framtid.
I hans ansträngningar för att hänga med i ett samhälle där utbildning devalveras i samma takt som utbildningsnivån höjs har han snart tillägnat sig ytterligare universitetspoäng, den här gången i tyska. I valet av uppsatsämnen för dessa studier hamnade han i de frågeställningar som han nu med hans relativt höga ålder anses skall ha funnit ett svar på men som han börjar misstänka är för den sorts människa som han tillhör, är en typ av frågor som aldrig kommer lämna honom. Hur han som människa skall förlika sig med den omgivning som omger honom och hur han skall kunna leva med denna omgivning utan alltför stort lidande.
Hans uppsatser som han skrev för en institutionen för tyska i sydsverige kom kanske mot bakgrund av detta bryderi att behandla verken Stäppvargen och Tonio Kröger. Vid en analys av dessa berättelser kan han iaktta hur huvudpersonerna försöker komma tillrätta med den bana de båda har valt som romanförfattare, ett liv som i huvudsak innebär att ägna sig åt andligt arbete. Romanfigurerna Harry Haller i Stäppvargen och Tonio Kröger i Tonio Kröger, novellen med samma namn, är av den uppfattningen att arbetet som författare med konstnärliga ambitioner är en djupt meningsfull sysselsättning. I vägen för den livsföring står borgerligheten och det omgivande borgerliga samhället. Medan Tonio Kröger i novellen förkunnar för sin väninna, målaren, att ” kälkborgarna är dumma” så säger Tonio i samma andetag att hans ”djupaste och hemligaste kärlek tillhör de ljushåriga och blåögda, de sorglöst levande, de lyckliga, älskvärda och alldagliga.” På andra ställen i novellen beskriver Tonio borgarna som de ordentliga vanliga människorna som han hela tiden definierar sig emot samt känner sig utestängd ifrån tills han till slut förlikar sig i en sorts bodelning mellan vad han uppfattar som livet inbäddat i en älskvärd borgerlighet och andligheten i det konstnärliga skapandet. Han finner en trygghet och glädje att kunna koppla av med vanliga ordentliga naiva och godhjärtade levande människor som han förstår som en motsats till det släkte han själv tillhör-de medvetna ofta cyniska och ironiska konstnärerna – den församling som frammanar skuggfigurer och lever livet för att tjäna konsten. I Tonio Kröger framgår det att författarjagets drivkraft utgörs av spänningen mellan dennes oförmåga att leva livet bland de levande i de alldagliga borgerliga göromålen och den högre mening och en dimension av verkligheten som han arbetar i när han skriver sina romaner. Livet som konstnär är en flykt från livet och en omväg till att känna sig levande genom att frammana och leva i en dimension som samhället förnekar och som i novellen på det personliga planet smärtsamt belyses genom att de två människor han förälskar sig i sin ungdom, Hans Hansen och den blonda Ingeborg Holm, doktor Holms dotter, tillhör de människor och en typ- den blonda levande typ människor- som inte har något bruk för konsten och anden och därmed inte har något bruk för honom, konstnären.
För Hermann Hesses romanfigur Harry Haller och den livsföring som dennes alter ego Stäppvargen för, är problemen med borgerligheten och det borgerliga samhället en plåga som aldrig får någon lösning. Slutet på romanen beskrivs ibland som ett antiklimax- en vag förhoppning att Harry Haller en dag skall lära leva sitt liv på ett lättare sätt, bättre tillfreds med sig själv och sin omgivning. Skillnaderna i Tonio Krögers och Harry Hallers position gentemot det borgerliga samhället kan summeras upp i den titel han gav sitt arbete: De utanförstående, Harry Haller och Tonio Kröger -den ensamme hataren av den småborgerliga världen eller vanlighetens välsignelser
”Vanlighetens välsignelser” det borgerliga livet och de ordentliga, vanliga människorna och dess samhälle kan däremot inte Harry Haller – Stäppvargen, förlika sig med, än mindre se upp till och absolut inte hysa någon ”hemlig” och ”djup kärlek ” till så som Tonio Kröger säger sig göra. Rakt igenom romanen så känner sig Harry Haller som en främling i den borgerliga världen vilket i Traktatet beskrivs som att han är en ”satellit åt borgerlighetens tunga planet”. Vidare heter det att han ”genom sin starka individualitet är bestämd att bli en icke-borgare” En gång i tiden var Harry Haller dock borgare uppfostrad i ett småborgerligt hem och han tror att bakom dörrarna i det småborgerliga trapphus han befinner sig i ”måste finnas ett paradis av renlighet och väldammad borgerlighet och ordning och ängsligt rörande hängivenhet för små vanor och plikter” vilket dock är ett paradis som han genom sin bestämmelse för frihet oberoende och sin längtan efter att överskrida den borgerliga livsformen för alltid är utestängd ifrån.
Hesses estetik som kan ses som en besvärjelse att i sina romaner frammana en parallell livsform till en värld som han ville ingjuta mer ande i och som genom hans romanfigur Harry Haller i Stäppvargen går till attack emot:
Ty det var detta jag mest av allt innerligt hatade, avskydde och förbannade: denna borgarens välansade opitimism, denna medelmåttornas, genomsnittsmänniskornas dästa, trivsamma tukt och ordning.
I arbetet med hans uppsatser kom han att inkludera germanisten Claude Hills artikel från 1948 i USA utgiven vid Rutgers universitet med titeln Hermann Hesse som kritiker av den borgerliga civilisationen.
Claude Hill kom senare vara besviken över att Hesse elva år efter sitt Nobelpris inte hade fått något genomslag i USA och inflytande på den amerikanska kulturen. För Claude Hill var Hesse då ett decennium före Hesse efter sin död blev en stjärna i motkulturens USA, en av de sista stora bärarna av det som var värdefullt i den västerländska kulturen och Hill ansåg Hesses estetik vara ett motmedel mot den överhängande faran med ”livets teknologisering, fokuseringen på materiell komfort och kulturens allmänna borgerliga åderförkalkning.” I Stäppvargen såg Hill, Hesses stora uppgörelse med den borgerliga civilisationen. Stäppvargens missnöje och det lidande som vi som roade läsare tar del av är dock inget nöje för romanfiguren och var genom livet lika litet ett nöje för författaren själv. Förslaget som framkastas i romanen att humorn kunde rädda en karaktär som Stäppvargen genom att ”leva i världen som denna inte var världen” med ironikerns skämtsamhet och att bejaka konsten att skratta åt sig själv var enligt Hill otillräckligt för att hitta en lösning på den konflikt romanfiguren Harry Haller och författaren själv kände inom sig . I Stäppvargen tar vi del av av författarens
Dessa dagar, dessa dagar av inre tomhet och förtvivlan, då människornas värld och den så kallade kulturen i sitt lögnaktiga och tarvliga, tomma marknadsprål grinar emot en mittibland förstörda av bolag, utsugna marker grinar mot oss som ett kräkmedel vid varje steg, koncentrerat och drivet till det outhärdligas gräns i det egna sjuka jaget….
Hill ansåg att humorn för Hesse och hans alter ego inget annat var än ett bedövningsmedel: ”Den som inte kan sova tar ett sömnmedel och den som inte kan leva räddar endast humorn tillfälligt från katastrofen.”
Hesse var i hela sitt liv i rörelse och satte liv lika med ett strävande efter individuation – att utvecklas själsligt och just detta är det borgerliga samhället främmande. Detta samhälle som betonar yttre framgång och bilden av personligheten och varumärkiseringen av personligheten istället för verklig utveckling var något som Hesse i sina verk kan sägas bekämpa. Han beskrev vår kultur som feuilletonistisk -en kultur centrerad kring vad man med modern terminologi kan kalla för infotainment samt banal underhållning.
I Stäppvargen går Harry Haller bärsärk mot den omgivande banaliteten och även mot dåtidens medier. Idag känns inte denna mediekritik inaktuell utan snarare tvärtom. Harry Hallers varningar inför det kommande andra världskriget kunde lika gärna vara en varning innan upptakten till invasionen i Irak eller den det eventuellt nya kommande invasionen i Syrien:
Två tredjedelar av mina landsmän läser den här sortens tidningar, läser morgon och kväll sådant här, bearbetas varje dag, hetsas, eggas till missbelåtenhet och stridshumör, och det hela kan bara få ett slut, krig igen, nästa krig, det krig skall komma och som väl blir ännu fasansfullare än det förra[…]Det är meningslöst att tänka, säga eller skriva något mänskligt, det är meningslöst att låta goda tankar gro i hjärnan – på ett par tre människor som gör detta kommer varje dag tusen tidningar, tidskrifter, tal , offentliga och hemliga sammankomster, som alla strävar till motsatt mål och även uppnår det.
Hesses personliga öde var enligt Hill, efterkrigstidens utanförstående intellektuella människas öde per se. Först med Glaspärlespelet hade Hesse enligt Hill övervunnit sina romanfigurers motsättning med det borgerliga samhället eftersom det Hesse kallade den feuilltonistiska tidsåldern och det tillhörande borgerliga samhället då i Glaspärlespelet blivit en historisk samhällsform.
Hesse följde i sitt liv den stig som tidigt var hans kallelse, diktarens. Vigd åt denna bana höll han envist fast vid att det vid sidan av de erfarenheter som vår kultur tillåter oss och begränsar oss i, finns en mer spännande och levande värld, dels i naturen, dels i historien, som lagrade erfarenheter och i dikter och musik och dels finns den framför oss i framtiden som kombinationen av alla tidigare kulturella erfarenheter. Varje människa är en del av en fortgående process och när det är som mörkast uppfinner Hesse med konstens magiska kraft sina egna bundsförvanter och vänner som Österlandsfararna i romanen Österlandsfärden eller gemenskapen med de odödliga i romanen Stäppvargen. En människa bör aldrig resignera för den kulturform som dominerar henne, säger Hesse till oss i sina verk. Vid sidan om det som är för handen ligger världar som människan kan uppleva under gynnsamma förutsättningar. Lidandet är en del av livet men onödigt lidande genom opassande kulturformer läggs på människan kan avlägsnas menar Hesse som den Schopenhauerian han till viss del är, i konstnärliga upplevelser men även genom att vi hela tiden kan sträva efter att konstruera bättre kulturformer i om man så vill ändlöst upprepande utkast som föreslås i Glaspärlespelet. Romanen skrev under andra världskriget och den var Hesses försök att konstruera en vision om en förståndig framåtsyftande och icke destruktiv mänsklighet. Idag torde behovet av hoppet om en annan mänsklighet vara näst intill mer akut. Vi tycks ju befinna oss i en historisk fas som alltmer liknar tiden före utbrotten av de båda världskrigen adderat med ett apokalyptiskt miljöhot. De som styr oss och som vill sälja in bilden av fortsatt materiell expansion, tillväxt och entreprenörsfilosofi kommer aldrig inse det brådskande i att överskrida vår kulturform. Det är något vi måste arbeta för i motvals mot rådande värderingar och kanske måste den vrede som Stäppvargen riktar mot sin omgivning även vi rikta mot de som säljer in försvarar och låter sig förföras av den nuvarande materialismens förstörelse av planeten och de allt sämre livsvillkoren för de som lämnas utanför den magra ström av smulor som strilar ned från globaliseringens ödeläggelse av planeten över en i storlek krympande medelklass. En medelklass som dock till övervägande del fortfarande visar sin lojalitet med makthavarna. I den mån borgaren och genomsnittsmänniskan allierar sig med makten och tryggt finner sig till rätta som en däst konsument mitt ibland imperialistiska krig, miljöförstöring, ”kriget mot terrorismen” och återkommande av det som Piketty kallar 1800-tals kapitalism och de med den nygamla Dickenska klasskillnaderna så länge bör vi kanske med Stäppvargens ord med rätta förakta:
denna borgarens välansade optimism, denna medelmåttornas, genomsnittsmänniskornas dästa, trivsamma tukt och ordning.
och uppmana varandra till en gemensam omvärdering av nuvarande värden.
Han satte punkt och funderade på om livet bortom borgerligheten skulle visa sig snart eller om det skulle dröja.
