Die Eskalation in #Hamburg zeigt auch, wie irre es war, den #G20 Gipfel dorthin zu packen. Außerdem fehlt #PolizeiDeeskalationsstrategie.
Finanskapitalismen är ett instabilt och i längden ohållbart system. En amerikansk uppfinning och ett system som främst gynnar de amerikanska placerarna. Hela USA har under finanskapitalismen agerat som en enda stor hedgefond. Det anser den tyske bankfantomen Leonard Fischer 52, i Der Spiegels näringslivsdel i utgåvan, 50/2017.
Ingen i Tyskland har vid så ung ålder som 35 nått en stjärnposition inom den tyska bankvärlden. När nu Fischer vid 52 intervjuas med anledning av sin nya bok: Es war einmal ein Banker- Det var en gång en bankman så är det slutet för finanskapitalismen som han förutspår.
Systemet förstör sig självt och marknaden kan inte reglera sig själv eftersom de fem fondförvaltare som styr världen och våra oligopolbanker inte är konkurrerande enheter och eftersom den avgörande principen i vår ekonomi har satts ur spel dvs att banker som gör dåliga affärer som inte är räntabla och som tar för stora risker går i konkurs. Istället räddar skattebetalare och centralbanker världen över bankrutta banker och efter 2008 när världsekonomin raderades ut så satte centralbanker världen över igång ett system av konstgjord andning av krediter för banker med ett system med nollränta för att skapa tillgång på gratis krediter för att få igång produktion och investeringar igen vilket har på nytt ökat utlåningen i världen enormt samtidigt som tillväxten inte har ökat i samma omfattning. Det har lett till inflation på priset på fastigheter, aktier, och på råvarumarknaden vilket hotar att för eller senare sprida sig till ekonomin som helhet menar , Fischer.
Tre sakförhållanden kan försätta den destruktiva finanskapitalismen på fall anser Fischer.
Det är dels krisen i Eurosamarbetet och Eurons sönderfall. I Kina hotar en inhemsk skuldkris. Och enligt Fischer kommer vänstern så fort den har omdefinierat sig på det sätt som skett med Corbyn i Storbritannien att ställa hela systemet i fråga. Fischer ser ett scenario där Labour erövrar den parlamentariska makten i Storbritannien vid nästa val
Fischer anser att utvecklingen inom finanskapitalismen bara har gynnat de rikaste fem procenten i samhället. Det är de som tjänar pengar på billiga krediter och på fastighets, aktie- och råvarumarknaden. De andra såväl de i medelklassen står still eller halkar efter då vinstökningar i produktionen tillfaller ägare istället för att gå till reallöner. Fischer pekar på att de rika drar ifrån genom att inrätta egna system för tillägnande som privatskolor för eliten med avgifter på 20 000 Euro per termin och att även Tyskland får mer privatskolor. En sak är Fischer säker på- Finanskapitalismens epok är över. Vad som kommer sen är mer tveksamt men ett avvecklande av finanskapitalismens system under vänsterregeringar som på nytt tar ut en ny kurs för samhällsutvecklingen vore ju det bästa. Att samhällen styrs efter principen för de många och inte de få.
I en artikel i Die Zeit 9 november 2017 frågar sig tidningen vem som har makten: de rika eller världens stater? Frågeställningen går tillbaka på hänvisandet av den ekonomiska förskjutningen av makt från stater till enskilda kapitalägares fördel.
- De fem största internetföretagen har ett värde på tre biljoner Euro, för vilket de kan köpa upp den tyska DAX-börsen tre gånger om
- De vinstrikaste 10% av de amerikanska företagen är åtta gånger mer profitaba än företag i mellanskiktet. Skillnaderna har fördubblats på 20 år.
- Apple har under en tid betalt en bolagsskatt på 0,0005% till Irland
- Sedan 2010 har enligt Forbes antalet dollarmiljardärer fördubblats
Påvisandet av dessa koncentrationstendenser visar hur det alltmer blir lönsamt att vara en stor spelare i ekonomin. Världsekonomin går mot oligopol och monopolkoncentration där enstaka rika får alltmer makt och inflytande över politiken.
Artikeln i die Zeit är skriven mot bakgrund av de sk. avslöjandena som publicerats i Paradispappren. Artikeln har sin tyngdpunkt mer i problemen med den sk. business as usual -ekonomin där den vanliga ekonomin och politiken numer är ett paradis för de rika. De rikas makt har länge lämnats orörd av politiker och statens aktörer.
I Tyskland vek politikerna ned sig för bilindustrins fusk med dieselavgaser. Politikerna fruktar att tyska arbetstillfällen kan gå om intet om de ställer för hårda krav på industrin, Norbert Berthold ekonom i Würzburg menar att näringslivstoppar och superrika aktieägares intressen över hela världen har företräde framför genomsnittsväljarnas. De rika är framgångsrika i sin lobbism för att konservera nuvarande förmögenhetsfördelning och lyckas effektivt lobba mot utjämning . Trumps kabinett är fullt av rika och så är även kongressen i USA. Förslag blir därmed lagda för skattesänkningar för de rika.
Die Zeit fastslår att staten skulle kunna beskatta de superrika hårt. Att den skulle kunna stycka upp enorma företag i små enheter. Att den skulle kunna upplösa de stora internetföretagens ansamling av användarnas data som de använder till att monopolisera marknaden genom riktad reklam. I artikeln påvisas att staten överallt kapitulerar för att inte stöta sig med kapitalet. Överallt tycks för mycket att stå på spel.
Tysklands politiker vill inte ställa för hårda krav på sin fuskande bilindustri. I USA sitter rika i Trumps kabinett och i kongressen och de levererar tillsammans en politik för de rika med sänkta skatter. Hårdare tag mot skatteparadis skulle hota existerande skatteparadis i Holland och i Irland så därför är europeiska stater rädda för ta tag i detta för att inte riskera enigheten i unionen.
I Dubai sker nåt som överträffar problemen med sk. skatteparadis. Landet beskrivs närmast som en kriminell frizon där tex. vapenaffärer utan insyn kan göras och där skattesmitare kan köpa sig medborgarskap i länder mot gentjänsten att investera sina pengar i landet. Mot bakgrund av detta är debatten om skatteparadis förfelad tycks tidningen mena. Och hur är framgångsrik är bekämpningen av skatteparadisen? För närvarande ligger fallen som klaras upp på 0,1 % i USA, där ändå åklagare har bra medel att ta till i den juridiska processerna. När politikerna nu länge varken har velat eller har vågat stöta sig med de rika så står enda hoppet i Europa till att mellanskikten i Europa förstår att de superrikas förmögenheter aldrig kommer att komma dem till del och att politikerna med hjälp av stöd av en omorienterad medelklass kan kräva tillbaka pengar till samhället från de superrika. Det är i alla fall ekonomen Jeffrey Sachs ståndpunkt.
Kapitalisterna i USA ifrågasätter själva den gigantiska skillnaden mellan vanliga löneinkomsttagare och rika
Internetmiljardären Nick Hanauer uttryckte sig så drastiskt för tre år sedan i ett brev till sina medmiljardärer. Han varnade för att USA var på väg in i en era av en ny feodalism. USA:s modell av fri kapitalism, den sk Washington-konsensusmodellen som efter andra världskriget blev den moderna världens ledande teori för organisering av samhället är nu ifrågasatt. Särskilt med den inledande eran av reaganomics och nyliberalism from 1979 där USA:s marginalskatter på 70% för de som tjänade mycket försvann i ett trollslag efter Reagans tillträde och dörrarna öppnades på vid gavel för ansamlingen av gigantiska inkomstskillnader på alla plan. Speciellt efter 79 [Thatcher] har denna modell dominerat världen. Nu börjar den dock ifrågasättas av kapitalisterna själva.
Utredare på Citibank har analyserat USA som en Plutokrati där de slår fast att de rika kontrollerar staten och att de lagt beslag på ett gigantiskt stycke av den gemensamma kakan. Phillip Hildebrandt vice ordförande i världens största förmögenhetsförvaltare, Blackrock ,säger att Europa har ”en bättre modell”. En chef för en av de större Hedgfonderna, Ray Dalio menar att en situation i USA kan uppstå där en ”kamp på liv och död kommer att utkämpas” mellan fientliga politiska grupperingar
Den nuvarande kapitalistiska ordningen har bidragit till det problem som nu kapitalisterna själva ser som ett hot mot hela samhällssystemet. Idén att individen själv tar alla riskerna och själv ordnar sitt liv som den vill är inte lika utbredd i Europa utan där har i alla fall en miniminivå av socialt skydd räddat människor från sociala katastrofer. Något är fel , skriver journalisten die Zeit, när de översta 10% äger lika mycket som de övriga 90%. Faran för att USA inte längre är ett säkert land att investera sina pengar i kom eventuellt till uttryck i förra veckan när dollarn föll fem procent mot Euron och New York-börsen gick ned 2%. Trumps reglering av den aktuella krisen med tullpolitik och America first som löfte till de som har förlorat sina inkomster pga av globalisering och mekanisering gör också att USA inte ses som ett säkert land för kapitalinvesterare. Kanske är det dags, menar die Zeit, för USA att frångå sin ideologi om individen som den bärande delen i ett samhällsbygge och bryta med den gamla Washington konsensus-idén. Världen ligger nu öppen för diskussioner om systemskifte anser tidningen. Artikeln : Anglo-Saxon Angst die Zeit Nr 35; 24 augusti 2017
Världens medier : Corbynmania, lässt sich wie ein Rockstar feiern, Another world is possible, Glastonbury, Jeremy Corbyn défie Theresa May
Så skrev världens medier om sensationen att Labours partiledare var den enskilt största händelsen på Glastonburyfestivalen. Både DN och SVD omnämnde händelsen i public service-kanalerna förbigicks detta helt.
Man kan undra varför?
Polisoperationen mot protestmarschen Welcome to hell under G20-mötet i Hamburg som avslutades förra helgen gjorde att demonstrationen urartade i kravaller. Det politiska efterspelet i Tyskland är brännhett.
Det totala samförstånd som rådde kring tolkningen om ligister och våldsverkare som ensamt ansvariga för våldsutvecklingen i Göteborg 2001 kring EU-toppmötet har inte uppstått kring kravallerna vid G 20-mötet i Hamburg. Svenska medier och debattörer som Gunnar Hökmark har dock trätt in för att försöka frammana den bilden till de svenska mediekonsumenterna. Det är ett oärligt förhållningssätt och återger inte debatten kring händelserna ur det tyska perspektivet.
De svenska medierna måste lära sig att förstå att polisen kan vara ansvariga för att demonstrationer kan urarta i kravaller och att polisen faktiskt i vissa fall är en organisation som ser ”vänstern” och vänsterdemonstranter som en fiende.
När Aftonbladets utsände i Hamburg via länk under artikeln, Fortsatta bränder och kravaller i Hamburg, 7 juli, målade upp bilden av de autonoma demonstranterna som ensamt ansvariga för kravallerna så sprids 16 år senare den förenklade bild av händelseutvecklingen kring kravallerna i Hamburg som spreds efter Göteborgskravallerna:
”De här våldsamma demonstranterna som är anarkister och vänsterextremister, dom är ju emot kapitalism överhuvudtaget…och jag skulle inte ens vilja kalla många av dem för demonstranter överhuvudtaget utan jag skulle mer vilja likna dem vid fotbollshuliganer eller liknande. Deras enda mål är liksom att ställa till så mycket skada och bråk som möjligt. De slår sönder fönster, sätter eld snattar, eller plundra butiker. Det har inget med politisk aktivism att göra utan det är ren brottslighet.”
Att polisen direkt i efterdyningarna av dess våldsamma ingripande mot Welcome to hell-demonstrationen i dominerande tyska medier såväl som i public service-medier ansågs som delansvariga till våldsutvecklingen” glömmer” tidningen att rapportera om.
Några axplock från rubriker från svenska tidningar ger en deprimerande bild av de svenska medierna i arbete:
Vänstervåldet går igen Östgöta Correspondenten 12 juli, Man måste vara förberedd på vänsterextremism, 12 juli, Vetlandaposten. Extremism ska bekämpas oavsett färg, Nerikes Allehanda, 12 juli, Alla här är förtvivlade över svarta blocket, DN 8 juli.
I kontrast mot den svenska enkelriktningen av rapporteringen så höll Der Spiegel, Die Zeit, Deutschlandfunk, ARD-Das Erste, och såväl riksdagsmän för de Gröna och Vänsterpartiet, fd poliser, och även CDU-politiker polisen delansvarig för att situationen i Hamburg urartade. Den riksdagsman för Vänsterpartiet som var med och organiserade den stora protestmarschen på lördagen, Jan van Aken, har till och med sagt att polisen och senaten i Hamburg önskade att det skulle uppstå kravaller för att de skall få de bilder som kablas ut över världen som ytterligare skall inskränka demonstrationsfriheten och skrämma människor från att dyka upp till den stora protestmarschen. Han citeras i New York Times i anslutning till de kravaller han menar är politiskt framprovocerade: ” Nu mer än någonsin är det viktigt att människor ger sig ut för att protestera.”
Dagen efter polisens brutala ingripande mot Welcome to hell-marschen återger tyska Ndtv den inrikespolitiska talespersonen för Miljöpartiet i förbundsdagen, Irene Mihalic
”Helt enkelt att oriktat kasta en blandning av vatten och irriterande gaser i demonstrationen för att attackera en viss grupp kan inte vara en modern de-eskalerande strategi för polisen.”
Den 11 juli kommer De Grönas grand old man, Hans Christian Ströbele till tals i die Welt: Hans- Christan Ströbele anklagar polisen för en ”oerhörd brutalitet”: ”Är polisen ansvarig för kravallerna i Hamburg? Hans-Christan Ströbele, anser det.”
Katja Kipping partichef för vänsterpartiet i Tyskland 10 juli i Tagesspiegel: ”Polisledningen låter sina kommandon åka omkring med tunga pansarfordon på parad i Hansastaden. Eskalationen utgår helt klart ifrån myndigheterna.”
Den 15 juli återges i en artikel i Deutschlandfunk, riksdagsmannens och miljöpartistens, Konstantin von Notz krav på en utredning i riksdagen kring polisens och myndigheternas agerande kring kravallerna. Polisens insats bör bland annat sättas under lupp.
I liberala Tagesspiegels artikel från lördag 8 juli: G 20:s insatsledare: Hans Dudde- mannen med hårdhandskarna, får vi veta att Hamburgs polischefs karriär gick via kravallpolisen till chef och anses omöjlig utan högerpopulistens ”mannen utan nåd”, domaren Schills stöd. Som insatsledare för kravallpolisen har Dudde flera gånger dömts av Hamburgs förvaltningsdomstol för olagligheter. Demonstrationer ställs in med skäl som att banderollerna är för långa och en gång med motiveringen att staden redan hade slösat för mycket skattepengar den aktuella dagen. Hans mest kontroversiella beslut är att beordra sina polisstyrkor att låta en högtalarbil för det nazistiska NPD passera igenom en tillståndsgiven motdemonstration. Ett tilltag som gjorde att flera besvikna och uppgivna poliser i hans kår bad om förflyttning.
Rapporter om barock polismisshandel har rapporteras i tysk-sänd media. Protestforskaren från Berlin, Peter Ullrich i N-tv 11 juli, säger att ”en försvarslös person som står framför en polispansarbil, utan att det finns ett försvarsbehov- att massivt bespruta honom med pepparspray eller en demonstrant som stoppar en bil genom att stå i vägen i körbanan- att en polis utan en förvarning bara går ut och slår personen brutalt i ansiktet – något sådant får inte en professionell och demokratisk polis aldrig göra. Och dessa är bara två exempel på många.” Filmsekvenserna till nämnda händelser och flera liknande finns publicerade på youtube men även tyska medier har hitintills inte funnit något allmänintresse i att visa dessa bilder för sina tittare. Så på fredagen den 14 juli publicerar Buzzfeed en rapport som ifrågasätter vad medierna rapporterat ifråga om polisens utsatthet i Hamburg. De flesta stora medier i landet tar dock upp uppgifterna och förmedlar vidare innehållet även om Buzzfeeds uppgifter indirekt är en kritik av de tyska nyhetsmediernas okritiska förmedling av polisens uppgifter. Det skall de ha en eloge för.
Buzzfeed har gjort en undersökning som nämligen visar att polisen har överdrivet hur många av dess personal som har skadats i kravallerna med 95%. Facit är att polisen har två allvarligt skadade och att av de ca 500 poliser de har angivit som skadade så var det bara 21 poliser som inte kunde inställa sig till tjänst dagen efter. Uppgifterna om två allvarligt skadade poliser bekräftas också av polisen i en artikel i Tagesschau. I samma artikel får vi också veta att den historia som figurerat om att vänsterdemonstranter skall ha bländat polisens helikopterförare med laser och som rubriceras som mordförsök och som i medierna gavs som bevis för demonstranternas omdömeslöshet inte var ett verk av några vänsterdemonstranter utan en tvåbarnsfar i Altona som ville driva bort helikoptern från närheten av hans hus så att hans dotter äntligen skulle kunna somna.
Här finns en lärdom som är viktig. Det du ser i medierna är en förmedlad bild av verkligheten. Det är inte verkligheten.
När Aftonbladet igår under rubriken Fortsatta bränder och kravaller i Hamburg ger sina läsare ett reportage som ensidigt beskriver situationen i Hamburg som orsakat av besinningslösa anarkistiska och vänsterextrema våldsverkare så undanhåller tidningen att rapportera att den brännmärkning av demonstranterna som sker lika mycket och egentligen borde ske av polisens agerande. Åtminstone om man som pressorgan anser att journalistik är att försöka återge ett skeende allsidigt, objektivt, och opartiskt.
Wolfgang Hansson målar upp en bild av svarta blocket och extrema vänsterdemonstranter på följande sätt:
”De här våldsamma demonstranterna som är anarkister och vänsterextremister, dom är ju emot kapitalism överhudtaget…och jag skulle inte ens vilja kalla många av dem för demonstranter överhuvudtaget utan jag skulle mer vilja likna dem vid fotbollshuliganer eller liknande. Deras enda mål är liksom att ställa till så mycket skada och bråk som möjligt. De slår sönder fönster, sätter eld snattar, eller plundra butiker. Det har inget med politisk aktivism att göra utan det är ren brottslighet.”
I Tysklands medier och för den som följer den politiska diskussionen om vilka som skall lastas för kravallerna är Hanssons syn inte ovanlig men definitivt ingen majoritetsposition.
I tyska medier framställs nämligen även polisen som våldsverkare i nivå med polisen i en auktoritär regim som Turkiet. Många tyska stora medier slår fast att polisen lika mycket som demonstranterna eller till och med i högre grad är skyldiga till kaoset och kravallerna i Hamburg.
Medier såsom Der Spiegel, Die Zeit, Deutschlandfunk, ARD-Das Erste, och såväl riksdagsmän för de Gröna och Vänsterpartiet, fd poliser, och även CDU-politiker kritiserar polisen och håller till och med den ansvarig för att situationen urartat. Riksdagsmän för Vänsterpartiet säger till och med att polisen önskade att det skulle uppstå kravaller för att de skall få de bilder som kablas ut över världen som ytterligare skall inskränka demonstrationsfriheten och se till att minska antalet demonstranter som skall ta sig till de stora protesterna på lördag som förväntas samla över hundratusen deltagare.
Vidare så finns i Aftonbladets reportage ingen förförståelse för att t.ex. Amnesty redan före toppmötet protesterade mot att polisens strategi den sk ”Hamburgslinjen” inskränkte demonstrationsfriheten. Demonstranters tältläger har t.ex. vräkts på förmodat rättsvidriga grunder. Frivilliga jurister i organisationen Juristisk nödhjälp anser att polisen i sin förföljelse av tältande gör ”statskupp mot lagen”.
Så vad har det egentligen rapporterats om i tyska medier efter polisens aktion mot den antikapitalistiska marschen Welcome to hell som AB och Wolfgang Hansson har missat? Varför anser tyska medier, och flera politiker att detta var startskottet för kravallerna?
Nåväl, här kommer en uppsummering av vad som skrivits om polisens insatser i Tyskland.
Här till exempel i Ndtv säger den inrikespolitiska talespersonen för Miljöpartiet i förbundsdagen, Irene Mihalic
”Helt enkelt att oriktat kasta en blandning av vatten och irriterande gaser i demonstrationen för att attackera en viss grupp kan inte vara en modern de-eskalerande strategi för polisen.”
Der Spiegel skrev igår:
”Den överlägset största delen av ”Välkommen till helvetet-demon” bestod av fredliga deltagare, vilka polisen säger sig vilja hjälpa att utöva sin rätt till att demonstrera – och för detta ändamål var de tvungna att bara koppla loss det svarta blocket från resten av demonstrationen. Särskilt övertygande som strategi är det inte.”
Reportageprogrammet Monitor på ARD-das Erste som är en slags tysk motsvarighet till Uppdrag granskning gör redan på natten efter demonstrationen ett specialreportage: Hamburg som rättsfri zon. Vad beskrivs i detta reportage? Jag har översatt speakertexten:
Speakertext: Demonstrationen hade knappt börjat då den stoppades på nytt. Enligt polisuppgifter skall tusen demonstranter förbrutit sig mot maskeringsförbudet, så meddelas det. Efter det att polisen massivt springer in i demonstrationen utvecklas jaktscener och brutala sammanstötningar i Hamburgs centrum. Båda sidor beskyller varann för våldsutbrotten. Klart är emellertid att det var en eskalation med besked. Ansvarig för polisens kompromisslösa strategi är denna man: Hartmut Dudde många gånger har denne man redan av domstolar kritiserats för brott mot församlingsfriheten, gripanden utan rättslig grund ”insäckningar”, och provokationer mot demonstranter. Jurister och poliskollegor har innan G 20-mötet protesterat mot hans metoder. Så även inför mötet:
Söndagkväll: I ett av tältlägren i Hamburg. Polisen utrymmer ett övernattningsläger för aktivister. Anledningen till detta: Polisen vill inte att aktivister skall ha någon ort att återvända till. Märkligt eftersom lägren ställts till förfogande för aktivisterna. Medborgaraktivister blir upprörda.
Medborgare:
– Från början har vi ju varnats för undantagstillstånd. Nu är vi förskräckta över vilka dimensioner polisen gett det här. När polisen t.o.m. negligerar domstolsbeslut. Ingripandet på söndagen skedde enligt den sk. ”Hamburgslinjen” [Hamburgerlinie] Nolltolerans och maktdemonstration från polisen: Journalisten Martin Eimermacher har fått erfara vad detta betyder:
-Min arm blev bortslagen med min pressackreditering, vi fick ta emot slag och blev trampade på och vi blev ”insäckadde”. Jag ropade jag är från pressen. jag vill härifrån då blev jag sprutad i ansiktet med pepparsperej från en och en halv meters håll.
Der Spiegel igen om polisens ingripande mot Welcome to hell:
”SPIEGEL-reportern observerade på plats hur massivt polisen uppträdde från början. Marschen presenteras mycket snabbt flera vattenkanoner, samtidigt mobiliserades insatsenheter och kravallpolis. Medan många autonoma lade ifrån sig sina förklädnader på uppmaningar från demonstrationsledningen. Men inte alla maskerade män följde uppmaningen. Därefter ryckte statsmakten framåt mycket robust. Autonoma och demonstranter flydde delvis i panik innan tjänstemän skadades, flygande flaskor noterades och polisen använde vattenkanoner och pepparspray
I TAZ:
”Under kvällen, åtminstone i etapper uppstod färgstarka, bullrande och fredliga protester – tills polisen igen utan anledning vid nästa hörn angrepp. Polisen hade uppenbarligen inget intresse av bilder på fredliga protester mot G20-mötet.”
23:40, Sternbrücke: Efter en vattenkanoninsats i slutet av demonstrationen som kommit fram till början av Max-Brauer-Allee så springer polisen bakifrån in i demonstrationen med hjälmarna påsatta. Människor rammas. Även en en NDR -nyhetsredaktör blir upprepade gånger bortmotad, även om hon visar på sin tydligt synliga officiella G20-presslegitimation . (Taz)
I der Spiegels engelska utgåva är rubriken:
G20 ProtestsPolice Opt for Brute Force in Hamburg och sen heter det:
The police stopped the ”Welcome to Hell” demo on Thursday night with brute force. Both sides escalated the situation, with some police action sparking panic in the crowds.
I TAZ publiceras en bild på Greenpeace på en båt i hamnen med plakatet: Time for a change
Deutschlandfunk citerar dagarna före våldsutbrotten Amnesty som säger att yttrandefriheten är hotad i Hamburg i och med polisens enorma avspärrningar av stadskärnan och pga deras policies
Neues Deutschlands rubrik: Välkommen till polisstaten Hamburg
Om Wolfgang Hansson kunnat tyska [kan han inte det?] och orkat pejla in Monitor på ARD- Das Erste hade han kunnat skaffa sig litet perspektiv. De av Aftonbladets läsare som är intresserade av journalistik kan ju bara hoppas på att tidningen sänder någon annan till Tyskland nästa gång. Eller ser sig kanske tidningen som ett organ som vill försvara polisstaten Hamburg och G 20-ledarnas världsordning? Och som tvärtemot Greenpeace inte anser sig vara för mottot: Time for a change. Det står naturligtvis tidningen fritt att vara för status quo, ohämmad kapitalism och även att vara partiska, osakliga och ideologiska försvarare av G 20:s världsordning och polisens våld. I och med att tidningen inte regleras av Public-service-uppdraget kan läsaren egentligen inte kräva något alls. Men för vi som vill se en bättre värld och som är emot polisvåld och polisstatsfasoner à la Turkiet ser hellre att tidningen sysslar med journalistik.
Hade Wolfgang ändrat syn om han hade pejlat in? T.ex.. Monitor på ARD- Das Erste där CDU-politikern och professorn Ulrich Karpen anser att polisens agerande är oproportionerligt?
-Polisen har självt ansvaret för att G 20-mötet skall kunna ske fredligt. För mig verkar det emellertid som att polisen har utgått från worst-case-scenario och därmed i sitt agerande underminerat den grundlagsskyddade församlings- och yttrandefrihetsrätten.
En artikel som Hansson inte haft möjlighet att läsa men som jag hoppas han gör nu är den liberala Tagesspiegels artikel från lördag förmiddag: G 20:s insatsledare: Hans Dudde- mannen med hårdhandskarna. Här står bland annat:
”Det katastrofala förlopp som i den autonoma demonstrationen fick på torsdag kväll har förstärkt bilden av de tuffa men förment rättvisa Hamburgpolisen och dess rykte skadades ytterligare. Alltför många kameror och många journalister har dokumenterat händelsen från den omedelbara närheten, från vilken det initiala våldet den här gången kan ses startas av polisen.”
Vidare får läsaren veta att Hamburgs polischefs karriär som gick via kravallpolisen till Hamburgs polischef anses omöjlig utan högerpopulisten och domaren Schills stöd. Domaren bär öknamnet ”mannen utan nåd”. Som insatsledare för kravallpolisen har Dudde flera gånger förklarats av Hamburgs förvaltningsdomstol för att ha begått olagligheter då han har ställt in demonstrationer med skäl som att banderollerna är för långa och en gång med motiveringen att staden redan hade slösat för mycket skattepengar den aktuella dagen. Hans mest kontroversiella beslut är att beordra sina polisstyrkor att låta en högtalarbil för det nazistiska NPD passera igenom en tillståndsgiven motdemonstration. Ett tilltag som gjorde att flera besvikna och uppgivna poliser i hans kår bad om förflyttning. Så när Wolfgang Hansson utan invändning tar ställning för polisens agerande i Hamburg så frågar man sig om han gör det mot bättre vetande och således vet vad han gör? Eller om det hela bottnar i okunskap?
Die Zeit ifrågasätter polisens narrativ med bilder från ingripandet mot demonstrationen Welcome to hell. Polisens egna påstående kollas logiskt mot verkligheten. De Gröna kräver en utredning av händelsen.
Polisens strategi har misslyckats
Hamburg polisen ville förhindra upptrappning av protesterna med sin taktik mot det svarta blocket . Vad som uppnåddes var motsatsen.
Frank Drieschner, Hamburg
7 juli 2017, 16:42 887 kommentarer
G20-toppmötet: Efter torsdagens ingripande av polisen eskalerar situationen i Hamburg.
G20 protesterna – Polisen stoppa svarta blocket vid stor demonstration i Hamburg
Demonstrationerna i Hamburg åtföljdes av en massiv polisnärvaro. TIME redaktör Amrai Coen har fångat ögonblick då polisen kommer att försöka lösa den svarta block Welcome to Hell.
Slutet på demonstration med kampnamnet Welcome to hell var början på en natt och en morgon med våld. Brinnande bilar, krossade fönster detta är för närvarande de mest populära bilderna från G20-mötet i Hamburg. Varför demonstrationen och polisen ingripande som var startskottet till denna upptrappning tjänar lite uppmärksamhet i efterhand. De Gröna i Hamburg trots allt ett styrande parti. Partiet har efterlyst en detaljerad upparbetning av händelsen.
Så vad hände? Och vad kunde polisen polisen göra annorlunda?
Det är tydligt i efterhand att användningen ur polisen inte har gått som de påstod att de önskade. Officerarna hade stoppat tåget efter ett par hundra meter och upplöste demonstrationen – men deras mål hade varit att sade inrikesminister Andy Grote vid lunchtid på torsdagen till pressenT att säkert eskortera den kontroversiella demonstration genom staden. Polisen hade ett ”mycket mer problematiskt scenario”, det vill säg. polisen ville undvika att våldsamma brottslingar i små grupper drar genom staden. Nu var detta i alla fall exakt vad som inträffade.
Detta är verkligen ett narrativ som väcker frågor. Fortfarande på torsdag kväll sade polisens talesman Timo Zill att polisen inte hade något val än till den taktik de använde. Det fanns alltså inget alternativ till ett förfarande som missade sitt mål i slutänadan?
Den som bserverat uppkomsten av händelsen och polisens ingripande på plats , för denne uppstår en del frågor ytterligare frågor. Polisen använder vattenkanoner och batonger mot den svarta blocket i den autonoma i fronten av tåget, ungefär 1000 personer. Denna del av den nyss börjat demonstration var i ett slags urban kanjon i Hamburgs hamn: å ena sidan byggnaden, å andra sidan, cirka två meter höga skyddande mur mot översvämmningar med sin egen, tillsammans med ett räcke och en promenad på toppen.
I denna urbana canyon, har polisen har den autonoma marschen initialt stoppas, det svarta blocket svarta blocket slås sönder i små grupper, tvingas upp mot översvämningsskyddsväggen och blir slagna slagna med batonger. Målet med detta uppdrag var att separera autonoma från resten av protestmarschen, säger inrikesminister Grote nu. Den överlägset största delen av ”Välkommen till helvet-demon” bestod av fredliga deltagarna, vilken polisen säger sig vilja hjälpa att utöva sin rätt till att demonstrera – och för detta ändamål var vide tvungna att bara koppla loss det svarta blocket från resten av demonstrationen.
Särskilt övertygande som strategi är det inte. Hamburgpolisen har redan erfarenhet av farliga demonstrationer som de brukar omringa och fängsla i timmar. Om syftet bara var separera fredliga och icke fredliga demonstranter, skulle det ha varit tillräckligt att ställa in den främre delen av tåget på gatan canyon och omdirigera den mycket större där bak.
http://www.zeit.de/politik/2017-07/polizeieinsatz-hamburg-demonstration-welcome-to-hell
Speakertext för Monitor- Das Erste tyskt public service magasin
Och ni till G20-toppmötet i Hamburg där vi bara för några timmar sedan upplevde vad många har befarat. Kravaller bland toppmöte-motståndare och en polis som med all kraft attackerar demonstranterna trots polisens taktik så har demonstrationerna de senaste dagarna varit fredliga förvånansvärt måste man säga med en polisstrategi som istället för de-eskalation använder gjuta olja på vågorna som taktik. För denna polisstrategi finns till och med ett namn: ”Hamburgslinjen” kallas den och den är tyvärr en tradition: Video börjar
Speakertext: Demonstrationen hade knappt börjat då den stoppades på nytt. Enligt polisuppgifter skall tusen demonstranter förbrutit sig mot maskeringsförbudet, så meddelas det. Efter det att polisen massivt springer in i demonstrationen utvecklas jaktscener och brutala sammanstötningar i Hamburgs centrum. Båda sidor beskyller varann för våldsutbrotten. Klart är emelllertid att det var en eskalation med besked. Ansvarig för polisens kompromisslösa strategi är denna man: Hartmut Dudde många gånger har redan rätten kritiserat honom för brott mot församlingsfriheten, gripanden utan rättslig grund ”insäckningar” provokationer mot demonstranter. Jurister poliskollegor har innan mötet protesterat mot hans metoder. Så även inför G 20-mötet: Söndagkväll i ett av tältlägren i Hamburg. Polisen utrymmer ett övernattningsläger för aktivister. Anledningen till detta: Polisen vill inte att aktivister skall ha någon ort att återvända till. Märkligt eftersom lägren ställts till förfogande i och med att förvaltnigsrätten uttalat sig om rätten att upprätthålla sig där. Medborgaraktivister blir upprörda.
Medborgare: – Från början har vi ju varnats för undantagstillstånd. Nu är vi förskräckta över vilka dimensioner polisen gett det här. När polisen tom negligerar domstolsbeslut. Ingripandet på söndagen skedde enligt den sk. ”Hamburgslinjen” [Hamburgerlinie] Nolltolerans och maktdemonstration från polisen: Journalisten Martin Eimermacher har fått erfara vad detta betyder:
-Min arm blev bortslagen med min pressackreditering , vi fick ta emot slag och blev trampade på och vi blev ”insäckadde”. Jag ropade jag är från pressen . jag vill härifrån då blev jag sprutad i ansiktet med pepparsperej från en och en halv meters håll. Till och med konservativa politiker som lokalpolitikern för CDU och professorn Ulrich Karpen anser att polisens agerande är oproportionellt :
-Polisen har självt ansvaret för att G 20-mötet skall kunna ske fredligt. För mig verkar det emellertid som att polisen har utgått från worst case scenario och därmed i sitt agerande underminerat dengrundlagsskyddade församlings- och yttrandefrihetsrätten. Polisen tillbakavisar kritiken och fortsätter att ingripa med vattenkanoner till och med utanför den förbjudna demonstrationszonen som under tisdagen då polisen sprutade ned en fredlig församling med vattenkanoner. Vissa demonstranter är inte intresserade av ett lugnt möte med det verkar inte polisen heller vara.
http://www1.wdr.de/daserste/monitor/videos/video-g-gipfel-hamburg-als-rechtsfreier-raum-100.html
”SPIEGEL-reportern observerade på plats hur massivt polisen uppträdde från början. Marschen presenteras mycket snabbt flera vattenkanoner, samtidigt mobiliserades insatsenheter och kravallpolis. Medan många autonoma lade ifrån sig sina förklädnader på uppmaningar från demonstrationsledningen . Men inte alla maskerade män följde uppmaningen. Därefter ryckte statsmakten framåt mycket robust. Autonoma och demonstranter flydde delvis i panik innan tjänstemän skadades, flygande flaskor noterades och polisen använde vattenkanoner och pepparspray.”http://www.spiegel.de/…/g20-gipfel-in-hamburg-polizei…
22:42, Holstenstraße: Riksdagsmannen för vänsterpartiet: Die Linke, Jan van Aken, som skall vara med i en av de stora demonstrationerna på lördag, säger till taz: ”Polisoperationerna tidigt på kvällen var helt onödiga. När demonstranterna uppmanades att ta av maskeringen så gjorde 90 procent av de maskerade detta ”Det som hände, sedan var befarat: Polisen provocerar fram de bilderna de behöver för att motivera sina förbud på den sista dagen av G 20- mötet.”
”Niema Movassat kritiserar polisens agerande under torsdagen mot Welcome to hell-demonstrationen: Eskalationen i Hamburg vissar hur absurt valet av Hamburg som konferensplats är. Polisen saknar deskalationsstrategi.”
22:19 Linke-Abgeordneter kritisiert Politik und Polizei +++
Der linke Bundestagsabgeordnete Niema Movassat kritisiert nach den Krawallen bei der ”Welcome to Hell”-Demo in einem Tweet, dass der G20-Gipfel in Hamburg stattfindet. ”Die Eskalation in Hamburg zeigt auch, wie irre es war, den G20-Gipfel dorthin zu packen”, schreibt der Politiker. ”Außerdem fehlt Polizei Deeskalationsstrategie.”
http://www.n-tv.de/politik/Das-passierte-am-6-Juli-2017-article19924552.html
retrogradera 