retrogradera

Sedan senaten i USA antagit ett lagförslag som gör det möjligt för anhöriga till offren att stämma saudierna för delaktighet i terrorism för sin eventuella inblandning i 11- septemberattackerna 1) verkar ett informationskrig mellan saudierna och amerikanarna inletts.

Bilden Källa Infowars.com

I informationskriget verkar även ett ”oberoende” institut för mellanösternforskning med kontor i Jersusalem spela en roll. The Guardian undrar i en artikel 2002 vilka som styr detta märkliga instituet, MEMRI  som förser The Guardian med ett urval av översatta artiklar ur  arabiska tidskrifter.2)

I den senaste översättningen från MEMRI  3) av  den Londonbaserade  tidningen , Al Hayat står det att läsa  att den saudiarabiske rättsexpertens Katib Al-Shammari påstår  att USA själva låg bakom 11 september och att Saudiarabien inte hade något att göra med operationen. Beviset för detta är ju de explosioner som alla kan förnimma som har tagit del av ljud- och bildmaterial från händelsen – att sprängladdningar verkar vara planterade i byggnaderna där själva flygplanskrascherna endast var startsignalen för påbörja demoleringen. ”Men USA fortsätter att försöka skicka skulden på någon annan”,  skriver Al-Shammari, enligt MEMRI.

Vilka som låg bakom 11 september har med tiden blivit alltmer oklart. I mer än ett decennium fördömdes alla miljoner människor som sökte andra förklaringar än vad de officiella amerikanska myndighterna gav.4)  De officiella förklaringarna var först att det var terroristorganisationen al Qaida som låg bakom  attackerna , senare före invasionen av Irak fick Saddam skulden och nu verkar de amerikanska hemligstämplade 28 sidorna i kommissionsutredningen peka på att Saudiarabier har kontrollerat händelseförloppet. Vad det märkliga institutet MEMRI har för intresse i att piska upp stämningen mellan USA och Saudiarabien kan man bara spekulera i. En rimlig förklaring är väl att de bakom MEMRI vill varna amerikanarna för vad som kan hända om inte den amerikanska presidenten ser till att lägga in sitt veto mot lagen om att privatpersoner kan stämma saudierna för inblandning i 11 september. USA:s och Israels eventuella medverkan i affären kan då kanske komma att prövas med nya ögon vilket varken USA:s eller Israels regeringar förmodligen vore betjänta av.

1) http://www.nytimes.com/2016/05/18/us/politics/senate-passes-bill-that-would-expose-saudi-arabia-to-legal-jeopardy-over-9-11.html?_r=0

2) http://www.theguardian.com/world/2002/aug/12/worlddispatch.brianwhitaker

3) http://www.memri.org/report/en/print9202.htm

4) http://in.reuters.com/article/idINIndia-35417520080910

Lördagen den 21 maj var internationell protestdag mot Monsanto. Även i Malmö arrangerades en marsch. Retrogradera var där och visade sin solidaritet.

Arrangemanget var anordnat av Latinamerikagrupperna/Malmö och var en del av den väckelse som råder i världen kring vad TTIP-avtalet innebär för maktförhållandena mellan parlamenten och transnationella företags affärsrättigheter. Inte minst har den sk. Greenpeace-läckan börjat få människor även i Sverige att förstå vad slags förhandlingar som den svenska regeringen har medverkat i.  Förhandlingar som handlar om att förflytta så mycket makt från parlamenten in i stora internationella företagskoncerner att dessa förhandlingar  måste hållas dolda för de inblandade ländernas enskilda parlament. Allt för att inte riskera en normal offentlig  politisk process. http://www.march-against-monsanto.com/home/

Retrograderas utsände övervakade uppslutningen av den franska proteströrelsens genomslag i Sveriges kulturella huvudstad.

Vid tvåtiden till halvtre på morgonen var staden lugn. I och med att vår spanare inte var ute tidigare under kvällen hade han det svårt att avgöra hur omfattande anslutningen hade varit tidigare under aftonen. Vår rapportör kunde blott se mänskliga aktiviteter i form av taxibilar, en cyklist och en nattvandrare. På Spångatan syntes dock en städare dammsuga en matta inuti en affärslokal. Vår utsände tvekade mellan uppfattningen att detta var en iscensatt happening i protest mot nattarbete och låga löner eller om det bara var en vanlig nattstädare som förmodligen bara utförde sitt arbete vilken söndag natt som helst. På Spångatan hade reportern ett tag sällskap av en yngre fiskmås men annars inga andra levande varelser. Sträckan som var utsätt för kvällens mönstring av proteströrelsens omfattning löpte via Spångatan ner mot Gustav Adolfs torg med slutpunkt för Stortorget som torde ha varit rörelsens logiska slutmål för att driva protesterna genom natten. Gustav Adolfs torg befolkades av en färggrann gräsand och en råtta modell fetare men var annars helt tom på folk. Vid ankomst vid Stortorget vittrade vår reporter människor via livligt sorl och en del exalterade röster. Detta visade sig dock vara ljudet från de rökande gästerna vid stans ofta nattetid öppna bar Centiliter och gram. Det var inte de upprymda rösterna från nattens socialrevolutionärer. Här drogs slutsatsen att demonstranterna avbrutit kvällens och nattens protester  och att de istället ställt in sig  på kommande kvällars upptåg. Vid ankomst till redaktionen fick vi  emellertid erfara att vår man hade varit nöjd med sin nattpromenad och att bl.a. det fina blomsterarrangemanget utanför konditoriet Hollandia glatt honom samt den fina gräsanden, fiskmåsen och råttan hade visat honom stadens spännande djurliv nattetid. Dessutom gladdes han åt vår sajts tilltagna ersättning för obekväm arbetstid. Däremot var det svårt tyckte vårt sändebud att dra slutsatsen att Malmö denna kväll var i solidaritet med världens proteströrelser. Med reservation då för att uppslutningen tidigare under kvällen kan ha varit omfattande.

For the record, I do not work for any government or intelligence agency, directly or as a contractor, and I never have.

Så John Doe har bestämt sig för att prata fast att fortsätta vara anonym. Varför just nu? Han bemöter fortfarande inte den kritik mot papprens hanterande som bl.a. Bill Gates i enighet med en hel värld riktat: Var är alla amerikaner? Varför finns inga tyska eller amerikanska framstående politiker eller affärsmän i läckan? Och historiens viktigaste visselblåsare i  bankläckor, mannen bakom UBS-läckan som påstår att Panamapappren är en CIA-operation honom vill du förmodligen bemöta. Den kritik som Al Jazeera, Rysslands, Kinas, Panamas samt andra regeringar har framfört, vars anfallsmål läckorna för en kritisk värld tycks ha varit, den bemöter du fortfarande med tystnad.

Så när du skriver att att inkomstskillnader och förmögenhetsskillnader är ett enormt problem och att vi alla är slavar i ett kapitalistiskt system för att snabbt flytta ditt fokus till advokatfiffel och skumma affärer så undrar man ånyo vem du egentligen är? Du skriver dessutom att debatten efter Panamaläckan har handlat för mycket om undandragande av skatt som är legalt vilket du förvisso skriver är ett problem men att vi inte får förlora siktet på det som är illegalt. Jag vet inte om du missat det, men din läcka har mest kritiserats för att den i huvudsak används för att smutskasta USA:s fiender, särskilt Putin. Var det nåt du hade velat? Och ”debatten” har just handlat om just fusk av omoraliska individer. I mitt land Sverige har kritiken mot de legala skatteparadisen t.e.x. den svenska statens beslut att ta bort förmögenhetsskatt och arvsskatt endast aktualiserats av de vanliga en till två debattörerna och renderat i en artikel i en vänstertidning som heter ETC och har några tusen läsare. Svenskarna är upprörda över att några av dess banker har öppnat i och för sig legala brevlådeföretag åt sina kunder i länder som dina papper så att säga har hjälpt till att smutskasta.De är inte upprörda över att deras eget land har förvandlats till ett skatteparadis för kapital.

Så att när du nu sent väljer att prata så ställer du dig bakom dina samarbetspartners Süddeutsche Zeitung och ICIJ utan att gå in på den kritik som riktats mot dem heller bl.a. som jag tidigare påpekat- att de använt dina papper till att smutskasta USA:s fiender, att de använts till att stigmatisera andra länders skatteparadis utan att rikta kritik mot USA där faktiskt ett brett spektrum av medier från Bloomberg till vänstertidningar slagit fast att där ligger världens största skatteparadis, i Delaware. Är du omedveten om det? Och varför är det viktigare att tala om skumrask och små länders skatteparadis än det största i världen?

Jag undrar för övrigt varför du valt att läcka till Süddeutsche Zeitung? Var det för att Wikileaks inte svarade på sin tipstelefon som du skriver? Jag kan upplysa dig om att den man på SZ som har hanterat din läcka är Stefan Kornelius . Stefan Kornelius kanske du inte visste kallas för en Alpha-journalist i Tyskland. En medieforskare har undersökt sk elitjournalisters nätverk och Stefan har visat sig ha intima band till amerikanska och tyska försvarsintressen och är bl.a. medlem i den sk. Atlantikbrücke. Detta skulle ju kunna förklara varför vare sig tyska eller amerikanska namn har nämnts i samband med din läcka. Vidare har ju ICIJ och dess samarbetspartners kritiserats för att vara finansierade av Soros, Rockefeller, och Kellogs? Den form av pengar som de flesta av oss i väst förknippar med pengar som gärna flyr skatt. Hur ser du på det? T.om. den amerikanska regeringen genom USAID stöttar ju ICIJ:s systerorganisation. Du tror inte att sådana samarbetspartners och sponsorer skulle kunna påverka arbetet med läckan om man t.ex. skulle hitta oroande information som var knuten till nåt intresse som stod på kant med Soros, Kellogs, Rockefeller eller USAID ?

Tacksam för svar,

din vän, John Doe

Västmediernas samarbete kring den sk. Panamaläckan började ifrågasättas redan från första dagen.Det märkliga fenomenet i publikationer över hela västvärlden med Putins ansikte avbildat en masse och de tecknade bilderna över världens ”skurkar” i Süddeutsche Zeitung skapade starka reaktioner utanför det västerländska titthålet. Även de sk. sociala medierna i väst reagerade på en framställning som medborgarna uppfattade som propagandistisk, speciellt mot den bakgrund att Putin faktiskt inte förekom i papperna utan medierna fick försöka befästa skuld vid hans namn via associationer till hans nära vänner och en ”krets som omöjligt hade kunnat bli rik utan hans beskydd”. När man som häpen läsare tar del av hur The Guardian försöker bygga upp denna anklagelse med rubriken: Revealed: the $2bn offshore trail that leads to Vladimir Putin, låter det såhär:

Även om Putins namn inte finns i papperna så har hans vänner tjänat miljoner något som de troligen inte hade kunnat göra utan hans beskydd.

Tänk er att ni deltar i den största gemensamma kraftansamlingen i den publicistiska historien och med den största läckan i någonsin, större än Wikileaks största, klappar sig Süddeutsche för bröstet med och ni har samarbetat mer era vänner med ca 100 massmedieföretag ett år med 11, 5 miljoner dokument och det ni beslutar er för när den stora dagen är kommen är att sätta Putins ansikte på alla framsidor med så lösa anklagelser. När sedan diskussionen om denna massmediekampanj kommit igång och inom loppet av en vecka ifrågasatts så klart av Putin själv, det officiella Ryssland, Kina och av Wikileaks och sedan senare när nästan alla tidningar börjar försöka förklara varför det inte finns några amerikaner eller tyskar eller överhuvudtaget representanter för den västerländska eliten i dokumenten förutom Cameron i läckan så kommer den västerländska massmedieelitens nya genidrag. Slaget om Putins skuld är inte förlorat. En skarp hjärna på det sk. Brookings-institutet kommer med en fantastisk teori som är så knäpp så att den vore lustig om det inte vore för att Washington Post , Newsweek och Bloomberg behandlade den seriöst: ”Om nu inte Putin finns med i Panamapappren så kan det ju bero på att den anonyma mystiska läckan faktiskt var läckt av ryssarna? För hur förklara annars att inte Putin är med med sitt namn där? För er som inte har följt med på de här turerna förstår jag att ni tror att författaren till den här artikeln skarvar, hittar på, drömmer fram ett aprilskämt men så är inte fallet. Washington Post, Newsweek och Bloomberg refererar denna teori på fullaste allvar. Man kan gissa att ett sådant beteende nog härrör från att dessa publikationer vill ta initiativet från de funderingar som man förstår snart skall komma. Backlashen på rapporteringen om Panamaläckan började ta fart med te.x. Al Jazeeras eminenta inslag: ”Panama papers a desinformation campaign” och den kände visselblåsaren som avslöjade den schweiziska skandalen med UBS kommer fram och säger att CIA förmodligen låg bakom läckan och sedan kom självaste Bill Gates häromdagen ut med samma fråga som många häpnat över sedan första dagen: Var är alla amerikaner som borde finnas i papperna?

Hanteringen av läckan att svartmåla fiender till Pax Americana med undantag av att nämna Cameron och Porosjenko, som för övrigt västpressen lämnat i skuggan av rapporteringen, pekar ju uppenbart på att hanteringen av läckan har en agenda. En agenda som tydligen Uppdrag Granskning också deltar i. Det är Uppdrags granskning märkliga sändning med den sk. intervjun med den isländske statsministern som skapar den största mediedramaturgin hitintills i rapporteringen kring Panamadokumenten.

UG:s sändnig som skall leda till den isländske statsministerns avgång har ett scenario som byggs upp kring att den svenske reportern målar upp den medverkande isländske reportern som en förföljd journalistisk hjälte som sparkats från TV av de elitistiska krafter som verkar på den lilla ön. Bilden av en bananrepublik skapas där den stackars åsidosatte isländske journalisten sitter gömd med nedrullade persienner i en liten lägenhet . Hans modiga arbete med Panamapappren får honom också att frukta för sitt liv tycks det i framställningen. Han är djupt oroad över vad som kommer hända med honom när läckan skall offentliggöras. Den sk intervjun med den isländske statsministern är i linje med detta ingångsvärde inte heller någon saklig intervju utan en kupp för att skapa en effekt som det kommer visa sig leda till statsministerns avgång. Sigmundur Davíð Gunnlaugsson säger i en intervju i isländsk TV i en kommentar att Uppdrag granskning hade sagt till honom att deras möte skulle handla om bostadssituationen på Island jämfört med Sverige. Mitt i den fejkade intervjun byter ”journalisten” Sven Bergman ämne och börja ställa frågor kring brevlådeföretag och skatteflykt och ställer frågor om statsministern inte minsann har haft ett sådant företag i sitt eget namn. Sven Bergman ger sedan en stol till den isländske ”journalisten” som med en näve papper, förmodligen något ur Panamadokumeneten börjar anklaga ministern för än det ena än det andra. Ministern tycker det hela är obehagligt och reser sig och går därifrån. BINGO. Nu vet hela världen att det är så här politiska skurkar gör. Inte ens en man som har räddat den isländska ekonomin från katastrof och struntat i att lösa ut de havererade isländska bankerna med skattebetalarnas pengar är förstås en hjälte. Han är lika korrupt som alla andra. När röken har lagt sig och Sigmundur Davíð Gunnlaugsson har avgått och vi nu ser på saken med de svar han efter UG:s reportage har gett i isländsk TV så verkar det grova brott Uppdrag granskning har velat beslå honom med bestå i att statsministern var gift med en rik kvinna som ärvt många miljoner. Innan 2008 visste inte paret om de skulle bo utomlands eller bli kvar på Island. Frun hade flyttat sina pengar utomlands i enlighet med landets lagar och bådas namn stod på ett konto. De hade aldrig brutit någon lag och de hade skattat på pengarna enligt gällande lagar och inte därmed undanhållit skatt på något brottsligt sätt. Själv säger ministern att det hade ju förstås varit bättre för honom som politiker om inte hans fru hade varit rik.

I västvärlden brukar ju inte detta att ha en rik fru normalt utgöra ett brott och eftersom Panamaläckans rapportering i övrigt koncentrerar på skattefusk är det väl en hund begraven här någonstans? Är budskapet i denna kampanj att de västerländska medborgarna kan lita på sina undersökande medier som avslöjar de fula byken som finns i hela världen. Författaren till den här artikeln med flera undrar förstås om det är mer än en slump att det inte tycks finnas några fifflare bland dokumenten från det land där läckan dumpades i, alltså i Tyskland och inte heller i landet varifrån arbetet med läckan har koordinerats, alltså i USA. Om nu inte den undersökande journalisteliten på UG tycker att detta faktum verkar mystiskt och om inte journalisterna på UG snarast sätter igång och granskar sin egen medverkan i den här affären är det nog många som undrar vad slags intressen UG medvetet eller omedvetet har börja tjäna? Eller tänker hela Sverige så dåligt som man numer verkar göra på UG och tycker att allt i den här skötseln med Panamadokumenten är bortom kritik och att Uppdrag granskning med sitt ”avslöjande” faktiskt gjort världen en tjänst ? Jag har väldigt svårt att se något värde i deras pseudoavslöjande och deras agerande mer än ett negativt. Jag tycker det pekar mot att UG deltar i en desinformationskampanj vars syfte är att sälja in bilden av att västvärlden har ett fungerande undersökande mediesystem och att alla stora skurkar i världen verkar vara sådana som har intressen som går emot Pax Americana med undantag av då blessyrerna på det nödvändiga bondeoffret David Cameron. Jag skulle gärna vilja ha ett svar på hur man skall kunna se saken annorlunda?